Det här är del tre av vår gastronomiska roadtrip, ni kan läsa del ett här och del två här.
Vi lämnade Hjortkvarn och vackra Boo bakom oss och åkte vidare ner mot Omberg. På kvällen hittade vi en plats bortanför Ombergs golfbana där vi parkerade för natten. Passerar man golfbanan finns där en jättefin plats med en badklippor, grillplatser och Stora Lunds naturreservat, som sitt namn till trots är ett rätt litet, men vackert område.
Efter att ha vaggats till sömns av den kraftiga vinden var vi på morgonen redo att utforska Omberg. Vi började med en tur till Alvastra klosterruin för att sedan åka vidare mot Rökstenen. Klostret som är från 1100-talet är förvånansvärt välbevarat och det går att föreställa sig hur delar av klostret kan ha sett ut en gång i tiden. På området finns skyltar uppsatta för besökare som är nyfikna på att lära sig mer. En spännande plats att besöka helt enkelt.
Är inte ett kloster från 1100-talet gammalt nog har man inte långt till Rökstenen, rest på 800-talet och ansedd som världens längsta runinskrift. Stenen är rest av en man som ville hedra sin döde sons minne och även om forskare idag har lyckats tyda runorna så innehåller texten en besynnerlig samling dikter, sägner och inslag som har gett Rökstenen dess mytomspunna historia. Numera finns det en någorlunda vedertagen tolkning, men nya teorier dyker upp lite då och då i media. På området finns det också en permanent utställning med mer information om stenens historia och naturligtvis även texten i sin helhet.
Vid lunchtid begav vi oss mot Borghamn där vi egentligen tänkt äta nere gästhamnen, men där var så mycket folk att vi valde att åka vidare. Av en slump ramlade vi då på en restaurang som precis öppnade för dagen och som vi inte tidigare hade hört talas om. Gyllenhammars restaurant visade sig vara en liten pärla belägen i ett hus med mycket snickarglädje. Här serverades en vällagad trerätters meny i vacker miljö. Jag kan verkligen tänka mig hur mysigt det är att sitta ute i deras lummiga trädgård sommartid.
Så var det då äntligen dags för en vandringstur igen. Vi stannade till vid Ombergs ekopark som ligger i södra Omberg. Vilket område, här kan man stanna länge för att upptäcka alla leder och den varierande naturen. För den som inte vill campa finns flera ställen att bo på, bland annat ett vandrarhem som precis fått nya ägare. Vandrarhemmet är mitt uppe i en stor renovering så förhoppningsvis är det i toppskick till sommaren. Här hittar ni också Ombergs turisthotell, ett anrikt gammalt turisthotell som även har en riktigt bra restaurang. Som vi nämnt tidigare angående vår tur så var det svårt att få ihop restaurangbesöken under påskhelgen och under rådande coronarestriktioner. Detta var en av restauranger vi egentligen tänkt att besöka men de hade tyvärr stängt denna dag.
Ekoparken har som sagt ett antal bra vandringsleder och vi valde Ellen Keys led, lagom lång för en kort tur med sina 6 km och med en belöning halvvägs då man även passerar Ellen Keys Strand. Denna blåsiga dag var det skönt att gå igenom skogen med sluttningen ner mot vattnet på ett någorlunda betryggande avstånd. Det varnades dock för att gå alltför nära kanten. Säkerligen en och annan bloggare som kommit för nära kanten i jakt på en bra bild.
Längs vägen kunde också den kunskapstörstande roa sig med att läsa citat från Ellen Key, en av mina favoriter finner ni ovan. Det vackra huset med sitt fantastiska läge har vanligen öppet som museum. Tyvärr har de inte öppnat för säsongen ännu och det är oklart om de kommer att öppna i år över huvud taget. Vi fick därför nöja oss med utsikten från trädgården, men den var inte så tokig den heller. Efter denna lilla försmak av området kring Omberg så kan vi verkligen rekommendera en tur hit.
Vi hade tänkt övernatta vid Omberg men den kraftiga vinden gjorde att vi istället tog oss vidare. Vi vände tillbaka till Borghamn där vi hittade en plats precis vid vattnet i närheten av Östgöta-Dals hembygdsgård. Hembygdsgårdar känns som en företeelse från det förgångna men det här verkar vara en aktiv förening med mycket aktiviteter. Det är lätt att förstå varför. Gården har en jättefin park vid vattnet med flera välbevarade byggnader som de även hyr ut. En sommarfest här kan bli precis hur bra som helst!
Kvällen bjöd på en fantastisk solnedgång och även om det var både kallt och blåsigt fick vi en fin sista kväll på tur. Självklart firade vi kvällen med lite bubbel.
Till slut var det då dags att vända hemåt, men först ville vi göra ett sista stopp. Någon mil norr om Motala ligger Hålebergets naturreservat vilket kändes lagom för ett paus på vägen. Av namnet förstår ni att det var en kuperad vandring och det var rätt brant på sina ställen. Det var dock väl värt ansträngningen när man kom upp på berget och fick se den vackra utsikten. Det finns två leder i området, leden upp på berget är 2,1 km och den korta leden som inte går upp på berget är 0.7 km. Båda perfekta för ett kort stopp på vägen.
I krokarna ligger för övrigt även Verner Von Heidenstams hem Övralid. Ett vackert hus beläget nära vattnet med ett trevligt café som har öppet sommartid.
Detta var alltså det sista av våra inlägg om vår gastronomiska roadtrip. Vi hade en fantastisk vecka men många trevliga upplevelser av alla de slag. God mat, vacker natur och en mysig tur i vår campervan. För de av er som inte provat husbil, gör det! Ett annorlunda sätt att resa och ett kul komplement till hotell eller tält. Att hyra funkade också väldigt smidigt.