Branta backar och vidunderliga vyer i Funchal, Madeira

När jag föreslog att vi skulle åka till Madeira var Henriks spontana kommentar; men dit åker väl bara pensionärer!?

Nåja, inte sagt att det måste vara så. Jag hade dessutom precis läst en artikel i någon tidning där Lottie Knutson, denna fantastiska reseguru tipsade om just Madeira. Sen är vi ju nästan som pensionärer, vi kollar alltid på Rapport på TV, går och lägger oss i tid och sänker oftast medelåldern när vi deltar i någon form av event. Madeira borde alltså vara perfekt för oss. Sagt och gjort, vi åkte dit.

Madeira är en ögrupp i Atlanten belägen rakt västerut i höjd med Marocko. Ögruppen tillhör Portugal men är politiskt självstyrande. Huvudstaden är Funchal och det var där vi valde att spendera en vecka. Vi hittade ett litet guest house uppe på höjden ett par kilometer utanför stadskärnan vid namn Casa do papagaio verde, den gröna papegojan. En riktig liten oas med mysiga rum och en vacker trädgård. Varje morgon serverades en god frukost och och frukostbordet var alltid dekorerat med nyplockade blommor från trädgården. Även frukten och grönsakerna kom från den egna trädgården.

Apropå höjden förresten. Den som avser att promenera i stan med omnejd får bereda sig på att det är rejält kuperat i Funchal. Räkna med träningsvärk i lår och vader de första dagarna. Det går naturligtvis bussar och taxi är inte särskilt dyrt, men vill man ha lite motion funkar det alldeles utmärkt att gå. Över hela Madeira finns gott om levador som är en slags bevattningskanaler som anlades från 1400-talet och framåt för att transportera vatten från de centrala delarna av ön ut till jordbruksmarkerna kring kusten. Runt hela ön finns runt 200 mil av levador som man kan vandra eller promenera längs med. Dessa sträcker sig även ner till Funchal vilket ger en betydligt mer spännande promenad än den längs trottoarerna.

Vad hittar man då på när man besöker Madeira? Ön är kanske mest känd för sitt fantastiska klimat. Det är som en vacker sommardag året om, det är aldrig särskilt kallt och det blir aldrig så där tryckande hett som det kan bli på sydligare breddgrader. För den botaniskt intresserade så är hela ön som en prunkande trädgård och för er som kämpade med att få den för året så trendiga hortensian att hålla sig vid liv så kan man här se hur de egentligen ska se ut, här var blomklasarna stora som dasslock. Även om vi inte är särskilt trädgårdsintresserade valde vi att besöka den botaniska trädgården i Funchal, det kändes som ett ställe man inte får missa. Det var en vacker trädgård men det märktes ändå att inte ens Madeira hade klarat sig igenom den otroligt torra sommaren helt opåverkad. Jag kan också tänka mig att trädgården är än mer grönskande under våren.

Rendahls reser ju ingenstans utan lite gofika. Denna gången i lite lyxigare form. Vi svidade upp oss i de finaste kläder vi packat med oss och begav oss till det anrika lyxhotellet Belmond Reid’s Palace för Afternoon Tea. Hotellet sägs ha varit ett av Winston Churchills favorithotell och är inrymt i en palatsliknande byggnad med en otrolig utsikt över vattnet. Servicen var ypperlig och hela upplevelsen kändes fantastiskt lyxig.

En av dagarna tog vi bussen upp längs serpentinvägarna till Nunnornas dal. Det går att åka med de fina turistbussarna upp men även lokalbussen går mot dalen. Nunnornas dal har fått sitt namn från klostret Santa Clara vars nunnor fick ta över marken på 1500-talet. Nunnorna flydde mot dalen i mitten av 1500-talet när franska pirater invaderade Funchal. Det är något av ett äventyr i sig att ta sig längs de smala serpentinvägarna vars sluttningar ger dem med höjdskräck en lätt svindel. Det är inte heller något för personer med anlag för åksjuka. Vår lilla buss tuffade på längs vägarna och det var mer än en gång vi höll andan när någon av de stora turistbussarna skulle passera. Själv hade jag knappt bedömt att det fanns plats för en cykel att ta sig förbi, men bussarna kom förbi med halva fordonet hängandes över klippkanten. Ovanför dalen hittar du utkiksplatsen Eira do Serrado, dryga 1000 meter över havet med en vidunderlig utsikt over den vackra naturen.

Då Funchal är så otroligt kuperat så har de naturligtvis sin egen linbana. Linbanan avgår nere från hamnen och tar ca 15 minuter upp till byn Monte. Återigen har du en fantastisk utsikt över ön. Väl uppe i Monte finns bland annat Monte Palace Tropical Garden med växter och träd från hela världen.

När du ändå turistar dig och har åkt linbana, prova att åka de traditionella korgslädarna ner för gatorna till Funchal igen. Idén att transportera sig med korgsläde kommer från mitten på 1800-talet och inte mycket verkar ha ändrats idag. Slädförarna bär traditionella kläder (inga sköna löpardojjor här inte!) och det verkar vara ett ruskigt slit. Det går förvånansvärt fort, hastigheten sägs vara cirka 48 km/h. Se för er själva!

Det går ju inte heller att besöka Madeira utan att dricka madeiravin. Vi besökte därför Blandy’s Wine Lodge för att få en inblick i vinets 200-åriga historia. Hos Blandy’s fick vi först en rundtur i de olika vinrummen och museet, för att få lära oss mer om vinets tillverkning och dess historia för att sen avsluta med en vinprovning. Jag kan dock inte säga annat än att madeiravin verkligen smakar bedrövligt, även det riktigt fina vi fick smaka på. Trots detta var det ändå en riktigt intressant tur som rekommenderas varmt.

Som ni ser finns det mycket att se och göra på Madeira och i Funchal. Ett tips är nog att hyra bil så att man kan ta sig runt på ön lite mer än vad vi gjorde. Själva Funchal är kanske något turistigt men det är ändå en mysig stad med prunkande parker och vacker arkitektur. Det finns gott om mysiga gator att strosa runt i med både butiker och restauranger. Vi kan lova att vi aldrig gick hungriga! Vi hann med att prova de stora hängande grillspetten Espetada och den klassiska kastanjesoppan. Vi besökte ön under hösten och även om Madeira är ett bra resmål året om så kanske man ska satsa på en vårresa för att verkligen få uppleva den grönskande ön i sitt esse.