Ett lite väl äventyrligt vandringsäventyr

En av de soliga dagarna under julhelgen begav vi oss till Elofsbyn och Lönnskogsbygden för en liten vandringstur. Vilket äventyr det blev! Just nu sitter jag framför brasan med ett glas vin och drar en lättnadens suck över att vi klarade oss undan med en blodig tå som enda blessyr. Bra att tänka på inför vandringar, stora som små, är att kolla upp lite innan, samt att vara rätt utrustad. Vi fallerade beträffande båda dessa delar. Men vi hade i alla fall med oss fika!

Elofsbyn är ett pyttelitet samhälle i Långseruds socken med en gammal lägergård för uthyrning och flertalet vandringsleder. Här finns förutom vacker natur bland annat en gammal guldgruva och en kolarkoja att titta på. För dem med morbida intressen finner du även platsen för de beryktade Segolstorpsmorden. Här finns alltså nog med leder för att spendera ett par dagar men vi valde en kortare vandring mot guldgruvan uppe på Kniphöjden.

Vägen till Stones gruva går först genom en vacker och lättvandrad skog. Halvvägs delar sig leden och det finns två vägar mot gruvan. Vi valde den som inte var särskilt lättvandrad…

Som nämnt ovan är det bra att vara rätt utrustad och välinformerad inför en vandring. Henriks vandringskängor hade bokstavligen talat fallit i bitar dagen innan vår tur så han hade bara ett par enkla sneakers och vare sig leden eller årstiden var särskilt lämpade för detta skoval. Bortskämda med bra information om vandringsleders skick och svårighetsgrad hade vi inte kollat upp vägen till gruvan och även om det finns en bra folder med kartor och information nere vid lägergården så innehöll den ingenting om ledernas skick. Det var alltså här som äventyret började.

En bit in på leden så började det gå uppför. Än så länge var det hyfsat underlag om än lite blött, men snart kom vi fram till vad som nu hade blivit ett vattendrag med ett stort träd fällt över leden. Här kunde vi stannat och tänkt att det kanske var en dålig idé att fortsätta, men eftersom vi planerat för en tur upp till gruvan kunde vi ju inte bara ändra oss. Sagt och gjort, vi tog oss över trädet och vattendraget någorlunda torrskodda. Nu väntade nästa utmaning, en ravin full med sprängsten. Över varje sten låg dessutom ett tunt islager täckt av fuktiga löv. Inte heller detta satte stopp för vårt äventyr. Efter ravinen väntade ytterligare en slänt täckt med löv och mossa som visade sig vara ännu halare än sprängstenen. Med hjärtat i halsgropen var vi till slut uppe vid ett av gruvhålen, men vi var ju ännu inte uppe vid rastplatsen och den stora gruvöppningen, så vi fortsatte. Dumskallar tänker ni, och ja vi kan båda vara lite för tjurskalliga för vårt eget bästa emellanåt. Efter att ha stretat uppåt en bit gav vi till slut upp och insåg att det här kunde nog sluta riktigt illa. Vi kasade ner till gruvhålet igen och efter att pulsen kommit ner i en någorlunda normal rytm plockade vi fram vårt lilla kök och kokade oss en soppa och åt några pepparkakor. Ordningen återställd, nu skulle vi bara ta oss ner också. Kasandes, halkandes och lätt krypandes tog vi oss ner till leden igen, glada över att ha tagit oss ner helskinnade.

Det blev ingen mer tur denna dag, men snart återkommer vi och då med bättre skor och bättre koll! Här finns flera vandringsleder att upptäcka och nästa gång kanske vi också plockar med oss tältet och stannar någon natt. Lönnskogsbygden och Elofsbyn är ett naturskönt område med flera naturreservat. Närheten till Glaskogen gör också att det finns mycket att göra för den vandringsintresserade. I trakten finner du också Wiksfors bruk med många spännande verksamheter så som inredning, design, stenugnsbakad pizza och ett microbryggeri. Bruket vann förresten ett fint turistpris under hösten.