De som följer oss har vid det här laget förstått att vi gillar att röra på oss samt att äta gott. Vad är då mer perfekt än att cykla mellan vinbyar i Mosel? Nu är kanske inte Tyskland ett land för gourmander men även en schnitzel tillsammans med ett glas moselvin sitter fint efter en lång cykeldag. Detta är det första av två inlägg om vår resa i Moseldalen. Är du mer intresserad av att läsa om mat och dryck än om cykling kan du läsa Henriks inlägg här.
Vi var inte så sugna på att packa cyklarna fulla med grejer varför vi valde att boka en färdig resa med arrangören Active Scandinavia. Hotell och cyklar fixades av arrangören och vårt bagage transporterades mellan hotellen varje dag. Vi behövde bara ha med oss lite saker för att klara oss under dagen, en regnjacka, vattenflaska och en karta bland annat.
Vi flög till Frankfurt och tog där sedan tåget till Trier. Ett tips är att försöka boka en tågresa med så få byten som möjligt och med gott om tid mellan bytena. Tyska tåg verkar inte vara särskilt punktliga och ställs tydligen in med kort varsel. Vi var rejält försenade till Trier vilket var synd, eftersom det är en otroligt vacker stad som vi gärna hade tittat mer på. Nåväl, framme i Trier checkade vi in på vårt första hotell där vi också hittade våra cyklar. Vi lämnade snabbt hotellet och gav oss ut på stan i den vackra sommarkvällen. Efter att ha kommit från ett ganska kylslaget Sverige så var det helt underbart att bara promenera runt och titta på alla människor som också var ute för att njuta av försommarvärmen. Trier är en mysig stad med ca 100 000 invånare och sägs vara en av Tysklands äldsta städer. När man läser om städer längs Mosel så anges i och för sig flera av dem som Tysklands äldsta, men gammal är den hur som helst. Här hittar du bland annat Porta Nigra, byggd av romarna på 100-talet och den pampiga domkyrkan, båda världsarv. Sevärdheter av det mer moderna slaget är Marx Modehus, som enligt sin marknadsföring vänder sig till “The Rich and Royals”. Man kan ju undra hur de tänkte där. 🙂 För den som vidare är intresserad av Karl Marx finns hans födelsebostad att besöka några kvarter bort.
Efter en rejäl frukost och en kort morgonpromenad var det dags att hoppa på cyklarna och bege sig mot Trittenheim som var vår första dagsetapp. Vi cyklade i snitt 4 mil om dagen på plana, fina vägar och med riktigt bra cyklar. Vi hade hyrt vanliga cyklar, men vi var faktiskt i minoritet, de allra flesta hade elcyklar. Vi träffade ett par holländare som vi fikade med en av dagarna och tillsammans hånade vi elcyklisterna, det är ju fusk på dessa lättcyklade vägar! Skämt å sido så finns det väl en positiv tillgänglighetsaspekt i att man kan använda elcykel. Jag tror dock att alla som är vid någorlunda god vigör skulle klara av denna cykelresa.
God vigör eller ej så behöver det pausas längs vägen och det görs bäst med något svalkande. Vi hade en otrolig tur med vädret, nästan lite väl tur faktiskt. Mitt på dagen klättrade temperaturen upp över 30 grader så det blev rätt många pauser, antingen bara en lur i skuggan eller en glasspaus med utsikt över vattnet. Veckans bästa fika var när vi hittade en “Bubble Waffle” i Traben-Trarbach.
Men vinet då, drack vi inget vin undrar ni nu? Såklart drack vi vin, men kanske inte så mycket under turen som vi trott att det skulle bli. Dels var det ju väldigt varmt så vi gav oss i väg ganska tidigt om morgnarna då många ställen fortfarande var stängda. Sen var vägarna kantade med vinodlingar, men själva vinhusen låg mer inne i de små byarna. Möjligen finns det fler stopp längs vägen i högsäsong, men mysiga vingårdar där man kunde strosa runt och sippa på vin, så som vi hade hoppats på, fanns det faktiskt inte särskilt många av.
En mycket fin del av turen var just tidiga morgnar och kvällarna då floden var spegelblank och gatorna lugna. Vissa delar av cykelvägen gick tyvärr precis längs en större trafikerad väg vilket gjorde att man missade det stilla lugnet från Mosel. Mestadels var det dock vackra vägar längs med floden och med små byar längs vägen. Efter de stadiga middagarna som serverades på kvällen så vi brukade avsluta dagen med en promenad i de byar där vi stannat.
I Trittenheim bodde vi på ett hotell som ägdes av en vinodlare och där bjöds vi på en personlig provning av husets bästa viner. Om jag hånade elcyklar så hånade han maskiner, här är det riktigt hantverk som gäller berättade han med emfas. Efter att ha sett de branta odlingarna längs vägen kan jag inte annat än att vara imponerad av det hårda arbete vinodlarna har. Här kan du se lite bilder från denna provning och nästa provning som vi gjorde i Bernkastel-Kues, där vi provade Bernkasteler Doctor.
Bernkastel-Kues är för övrigt ett utmärkt stopp på vägen mot Zeltingen dit vårt mål var andra cykeldagen. Här finns trånga gränder och traditionella korsvirkeshus och enligt uppgift Mosels bästa glassar på Eiscafé Venezia. Glassen missade vi då vi fick höra om den först dagen efter. På väg mot Zell träffade vi en man som var ute med sin lilla hund. Han var en inbiten cyklist och glassätare skulle det visa sig och av honom fick vi tips på fina vägar och en uppmaning att det nästan var värt att vända tillbaka för att besöka Venezia. En trevlig pratstund förvisso men vi valde ändå att fortsätta i rätt riktning. Tyskarna är riktigt bra på glass så vi kände oss knappast svältfödda under någon del av resan.
På väg mot Zell passerade vi Traben-Trarbach. Ännu en av städerna som har en del på vardera sidan av floden, gärna med en maffig port på bron över vattnet. Det var stekande hett under dagarna så det var skönt att komma in i skuggan i de små gränderna emellanåt. Skönt att få komma av cykeln och sträcka på benen också, kanske för att säga hej till en riddare. 🙂
I Pünderich hittade vi den perfekta vingården för Rendahls. Här tillverkades sekt och glass. Glassen tillverkades i byn och sekten kom från odlingarna ni ser i bakgrunden på bilden nedan. Snacka om lokalproducerat! Jag tror inte att jag har druckit någon bra sekt förut och hade nog en idé om att det inte är särskilt bra bubbel, men som alltid finns det ju flera varianter. Sekt tillverkas vanligen genom tankjäsning men en liten andel tillverkas med den traditionella (champagne) metoden. Denna sekt var gjord enligt traditionell metod och var fantastiskt god. En glass på den och vi hade ny kraft att ta oss vidare till Zell.
Zell är mest känd för sin vingård Schwarze Katze och en av Mosels äldsta vinfester som arrangeras årligen i juni månad. Den lilla staden har många små gator och en trevlig strandpromenad. Här fick vi också förklaringen till varför så få ställen tar betalkort. Vi pratade med en tjej som arbetade på den bar där vi tog en drink innan middagen. Hon var en av de få personer vi träffade som pratade bra engelska och hon berättade att restauranger och butiker kan få betala upp till 9 % i avgift för kortbetalningar, speciellt för småinköp. Glöm inte att ta med kontanter på resan alltså, att ta ut i bankomat kostade också minst 5 € per uttag med utländska kort.
Den näst sista cykeldagen var också den längsta turen, fem mil till Treis-Karden, med stopp i den kända staden Cochem. Jag hade läst en del och sett filmer om Cochem så jag såg verkligen fram emot att komma hit, men kanske hade jag för höga förväntningar för jag kunde nog inte riktigt se stadens charm. Henrik muttrade vid något tillfälle att staden är som en blandning av Gamla stan i Stockholm och Edsvalla marknad. Efter en iskaffe i skuggan var väl intrycket något bättre men han hade rätt i att det var många gamla gränder fullproppade med billiga marknadskläder och annat krimskrams. Borgen som ni ser i bakgrunden på några av bilderna ska vara riktigt fin men då detta var en av de varmaste dagarna och vi var rätt trötta var vi inte så sugna på den branta backen upp till borgen. Vi tittade runt någon timme, men jag tyckte ändå bättre om både Zell och Bernkastel. Cochem var alldeles för turistigt för att jag skulle uppskatta det ordentligt.
Efter en god middag i Tries-Karden och en fantastisk god frukost startade vår sista cykeletapp till Koblenz. Det där med frukost förresten är verkligen tyskarnas grej. Maten var ärligt talat sådär flera av dagarna, men frukosten var alltid super. Som den frukostmänniska jag är var frukosten alltid den bästa matupplevelsen på dagen.
Efter fem dagars cykling och en del klagande över smärta i bakpartiet så var det äntligen dags att komma fram till Koblenz, lämna cyklarna och fira en god tur. Vi lämnade hotellet efter en snabb dusch och begav oss till glassbaren som vi spanat in från tåget en vecka tidigare. Här beställde vi “Ein grose eis”. Ordet för glass hade vi ju faktiskt snappat upp längs vägen. Lite rödmosiga och trötta var vi äntligen i mål.
Efter glassen tog vi en promenad för att utforska Koblenz. Det är en något större stad än Trier och lite mer modern, men även Koblenz har äldre stadsdelar. Mest känt är dock stan för sitt minnesmonument ute på udden Deutsches Eck där floderna Mosel och Rhen möts. Monumentet är en gigantisk staty av Vilhelm I till häst och restes i slutet av 1800-talet till hans ära men är i dag ett minnesmärke över Tysklands enande. Längs strandkanten vajar flaggor från Tysklands alla förbundsländer.
Vår tur med vädret fortsatte även i Koblenz men nu började det blåsa upp ordentligt, se bara de dramatiska molnen på bilden från udden. Det var dags att ta sig in till centrum igen och vi passerade precis en vinstuga när himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Men vad gjorde det när det visade sig att vinstugan hade ypperligt vin. Några glas senare tittade solen fram igen så att vi torrskodda kunde gå tillbaka till hotellet för vår sista middag på resan.
Detta var vår första cykelsemester och i mitt tycke ett jättehärligt sätt att resa på. Upplägget att ha hotellen bokade och väskorna flyttade mellan hotellen var riktigt bra. Så skönt att slippa tänka på packningen under dagen. Även om mycket går att lasta på cyklarna vill man ju också slippa bära runt på väskorna när man stannar längs vägen. Jag tyckte också att det funkade bra att hyra cyklarna på plats istället för att ta med egna. Vi har hyrt cyklar på kortare semestrar i Sverige ibland och då har kvalitén varit varierande, men här var det toppklass. Moselturen var otroligt vacker, det enda jag har att anföra på är att cykelvägen ibland gick väl nära den stora trafikerade vägen. Det gick cykelvägar längs båda sidor om Mosel men ibland kändes det som att vi var på fel sida floden när vi såg den till synes lugna vägen på andra sidan och vi cyklade längs med en motorväg efter att ha följt kartan från arrangören. Det handlar väl dock om att hitta balansen mellan den vackra, långsamma sträckan och den snabba, raka cykelvägen. Gillar man annan mat än tysk så kanske man istället ska prova en annan tur än Moselturen. Henrik har här skrivit om våra matupplevelser på resan och vi kan väl lugnt konstatera att vinet och glassen är klart bättre än maten. Det finns ett gäng liknande cykel- och vandringssemestrar hos Active Scandinavia och motsvarande arrangörer där man cyklar eller vandrar i bland annat Frankrike eller Italien. Vi är till exempel väldigt sugna på att cykla mellan vingårdar i Champagne. Men det är en annan tur…