Slow travel genom Dalarna och Härjedalen

Enligt Google tar sträckan Karlstad – Fjällnäs 6 timmar och 14 minuter. Inte för oss, för oss tog sträckan nästan två dagar. Men så går det ju när man stannar bakom varenda buske på jakt efter gofika eller något spännande att titta på. Ingen av oss är särskilt förtjusta i att köra bil och då letar man hela tiden efter en chans att ta en paus. Vi hade knappt lämnat kommungränsen i höjd med Brattforsheden innan kaffesuget gjorde sig påmint och som en blixt från klar himmel såg vi en skylt med en kaffekopp och ett anslag om våfflor.

En snabb sväng och vi hamnade på Krigsflygfält 16, vilket ställe! Vi körde en bit in på en skogsväg och fick sedan promenera sista biten längs en synnerligen välskyltad led. Flygfältet är det sista bevarade krigsflygfältet i Sverige av de 40 stycken som byggdes i slutet på 30-talet då rädslan för krig var stor. Krigsflygfält 16 skulle egentligen stå klart sommaren 1941 och fungera som en så kallad bakre bas långt från fiendens linjer men när Norge ockuperades 1940 kom flygfältet att stå mycket nära linjen och fick färdigställas i all hast.

Vårt snabbstopp för en kaffe och våffla drog alltså ut på tiden och vi fick se och höra lite om flygfältets spännande historia. Vi fick också se deras nyproducerade VR-film om ett hemligt flygspaningsuppdrag under andra världskriget. För den modige finns en flygsimulator att prova, G-kraften är dock inte lika hög som i ett riktigt stidsflygplan, det blev lite för tufft för gemene man. 🙂

Mätta på våfflor och krigshistoria gick turen vidare mot Dala-Järna och Hulån till Pyramidbageriet. Vi äter kopiösa mängder knäcke och då alltid från Pyramidbageriet så detta var ett givet stopp. Jag har aldrig riktigt reflekterat över bageriets namn men det visade sig att det ligger en rätt charmig historia bakom. En bagare från Egypten lämnade byn Al Batanun då han träffat kärleken i Sverige. Med i bagaget fanns en bit av familjens gamla surdeg och det är grunden till Pyramidbageriets goda knäcke. En perfekt mix av svenskt och egyptiskt.

Vårt slutmål för dagen var Rättvik så därför blev det bara ett snabbstopp i Leksand. Här tog vi en kort bensträckare längs den fina strandpromenaden Solvändan och en fika på Siljans konditori som ligger precis vid torget.

När vi är ute på tur försöker vi undvika de vanliga hotellkedjorna. Visst är det ibland smidigt, det dyker upp något bra erbjudande och man vet vad man får på Scandic, Clarion eller vilken kedja du nu väljer. Kedjorna är dock rätt lika och sen är det alltid roligt att gynna de mindre ställena som ofta är mer personliga. Framme i Rättvik valde vi därför att checka in på Lustigsgården, ett litet B&B en bit upp på höjden med utsikt över Rättvik och Siljan. Jag hade läst i recensioner om deras goda frukost och framför allt de nybakade frallorna var fantastiskt goda. Efter en snabb koll på Lustigsgårdens Instagramkonto såg jag att det var fler än jag som blivit helt begeistrade över dessa frallor. Receptet på supergoda kalljästa morotsfrallor finns på deras konto så gå in och kolla där om du vill ha ett snabbt och enkelt frukostbröd.

Inget besök i Dalarna är komplett utan dalahästar. Vi begav oss därför till Nils Olssons dalahästfabrik i Nusnäs. Här hittar du dalahästar i högt och lågt och även dalatuppar, dalagrisar, dalakor… Ja ni fattar, kurbits så det stod härliga till. Det blev inga inköp denna gång men det var ändå kul att gå runt i fabriken och titta på hur de arbetade med att snida och måla hästarna. En typisk turistattraktion men dock väl värt en avstickare på vägen mot Mora.

Vårt sista Dala-stopp blev Vasaloppsstaden Mora, här är mycket koncentrerat kring loppet men även för den icke skidintresserade finns lite att göra. Det var vackert väder så vi ägnade några timmar åt att strosa runt i de små butikerna och längs strandpromenaden. Föll vi inte för Dalahästarna i Nusnäs så fick vi ju en ny chans till Dala-prylar i Mora, här finns en butik dedikerad till Morakniven. En Morakniv med inskription på kändes som ett måste inför den kommande vandringsturen, så en sådan fick följa med hem.

Runt hela Dalarna har vi sett skyltar med Rättviksglass men inte fått tillfälle att prova. Efter en lättare lunch letade vi upp ett fik som sålde denna glass och vi blev verkligen inte besvikna. Jättegod glass, lite synd att vi inte testat tidigare men det är ju knappast så att vi svultit på resan.

Nu var vi nästan framme vid vår slutdestination Fjällnäs, men ett stopp till hann vi med, Tännäs och Myskoxcentrum. Myskoxcentrum är en ideell förening som arbetar med att bevara myskoxen i Härjedalen. Turerna utgår från Härjebryggs bryggeri och butik då man valt att inte skylta till hägnet, allt för att myskoxarna ska få så mycket lugn och ro som möjligt.

Turen på Myskoxcentrum var förvisso ganska dyr men sett i ljuset av att biljettpriserna är en viktig inkomstkälla för centret så var det ändå ett pris som kändes helt ok att betala. Myskoxarna räknas inte som ett svenskt djur och därav kan centret inte få några bidrag för driften av parken. Myskoxar har funnits i Sverige långt tillbaka men dog ut och återinvandrade först på 70-talet. Det finns i dag bara ett fåtal myskoxar i Sverige så deras arbete känns viktigt att stödja. Turen tog någon dryg timma och vi fick lära oss mycket om dessa underliga urtidsdjur. Höjdpunkten var dock när vi fick se lilla Brusa komma knatande med sin mamma och pappa. Brusa är det senaste tillskottet till hägnet och föddes bara några veckor före vårt besök, sjukt söt!

Se där, två dagar senare var vi nu framme i Fjällnäs efter en långsam men händelserik resa genom Dalarna. Nu såg vi fram emot att vandra i vackra Härjedalen. Vår vandringsvecka kan du läsa om här och här.