Granada, en stad med mycket mer än bara Alhambra

Det har säkert inte undgått någon vid det här laget att vi gillar södra Europa och denna gång styrde vi kosan mot södra Spanien och Andalusien för att fira vår femte bröllopsdag. Vi flög till Málaga på solkusten och tog oss vidare med tåg till Granada. Vi stannade också ett par dagar i Málaga, vilket du kan läsa om här, samt tog en tur till spektakulära Caminito del Rey som du kan läsa om här. Det finns även ett inlägg om Alhambra här.

Granada ligger ungefär en och en halv timme nordost om Málaga och är nog i huvudsak känt för det moriska palatset Alhambra. Vi ägnade en hel dag där med att strosa runt i den vackra parkerna och hänföras av de utsmyckade palatsbyggnaderna. Även detta kommer du att kunna läsa mer om inom kort.

Granada är en förhållandevis liten stad med omkring 230 000 invånare. Sen är det väl alltid en hel hög turister på plats också, men såhär i oktober var det faktist ingen fara. Det går bra att promenera runt i staden och det mesta nås enkelt till fots. Vi springer ju sällan på museer utan tycker bäst om att upptäcka platsen vi besöker genom att titta runt själva eller kanske ta en guidad tur.

Granada är verkligen en vacker och behaglig stad. Här finns såväl pampiga som mindre och mer bedagade byggnader, lummiga parker och spännande konst överallt. Om du som jag har dåligt lokalsinne så är tipset att plocka med sig en karta då det på grund av de slingrande gränderna är helt omöjligt att lokalisera sig. GPS:en i mobilen är inte heller till mycket nytta då de trånga gränderna gör att mobiltäckningen inte hänger med. Men som sagt, stan är inte så stor så förr eller senare är du tillbaka på platsen där du startade och du har under tiden sett dig omkring. Granadas arkitektur är en spännande blandning av vacker sydeuropeisk stil och den moriska äldre byggnadsstilen med mängder av tinnar och torn med sina speciella utsmyckningar.

Staden sträcker sig delvis upp mot bergen vilket ger såväl bra benträning som fantastiska utsiktsplatser. Den mest kända, Mirador de Saint Nicolás är en populär utflyktsplats dag som natt och Bill Clinton lär vid ett besök ha sagt att det här går att se världens vackraste solnedgång. Eftersom flera bra restauranger ligger i området var vi där flera gånger och jag är nog böjd att hålla med, solnedgången var fantastisk.

Området där de flesta utsiktsplatserna ligger är de gamla arabiska kvarteren Albaicín. Kvarteret togs upp på Unescos världsarvslista tillsammans med Alhambra, vilket gör att du under en resa till Granada kan klämma in två världsarv på en dag. Området består av vindlande gränder och små restauranger och butiker.

Strax innan vår avresa hade Henrik hört talas om en fantastisk köttrestaurang, Negro Carbón så denna letade vi upp första kvällen. Vi hade faktiskt inte bokat några restauranger alls utan litade fullt på att vi som svenska turister ville äta middag långt före alla andra och att det därför alltid skulle finnas bord vid sju-åtta-tiden. Det funkade faktiskt och här lyckades vi boka bord samma kväll. Bilderna nedan kanske kan tala för sig själv men jisses vad glad jag var som valde klädsel som inte satt åt över magen, här åt man så att magen stod i fyra hörn! Restaurangens meny består av kött i alla dess former samt lite (och då menar jag lite) tillbehör. Man kan äta en vanlig entrecote eller oxfilé men man kan också välja deras specialitet stekar, med allt från wagubiff, till finsk ko, vad det nu är. Vi valde en ”certified ox” som enligt uppgift var en ”sharing for two”. De kommer ut till bordet, visar upp och väger din köttbit varefter du ges ett marginellt utrymme att protestera mot den stora biten som sedan serveras tillsammans med lite tillbehör. För den som undrar var steken på bilden vägde så gick den lös på 1,1 kg, helt lagom för två alltså. 🙂 En väldigt trevlig kväll med god mat och dryck, men jag har faktiskt ätit lite mindre kött sedan jag kom hem från Granada. Hm, undra varför?

Vill man inte bara ha kött som det annars äts rätt mycket av i södra Spanien så kan man titta in på någon av de många italienska restaurangerna. Vi ramlade in på Parole, lite av en slump. Lunchställena öppnar lite senare men Parole öppnade tidigt och trots att det låg mitt i turistdistriktet bestämde vi oss för att ge det en chans. Det var fint väder så vi satt ute på deras trevliga uteservering men smet in i restaurangen för att se oss omkring, vilket mysigt ställe! Efter gårdagens köttexplosion tog jag en svamp- och tryffelpasta som var helt fantastisk och Henrik tog en carbonara. När servitören kom ut med en gigantisk parmesanost undrade vi ju först hur fel vi egentligen läst på menyn, men den visade sig vara till serveringen av pastan, kul och gott!

Till vår bröllopsdag hade vi bett hotellet att rekommendera en restaurang och de föreslog att vi skulle besöka Carmen El Agua, en mysig restaurang i Albaicín med spektakulär utsikt över Alhambra. Maten var klassisk spansk men med en spännande twist och med många goda och annorlunda smakkombinationer.

Inget besök i Andalusien är komplett utan att titta på Flamenco. Vi bokade därför en kväll med mat och flamencoafton på Jardines de Zoraya. Flamencons ursprung är förvisso inte helt klarlagd men förknippas ju främst med de spanska romerna och Andalusien. Överallt i Granada kan du hitta reklam för flamencoshower på restauranger och så i kallade ”Gipsy caves”. Här finns nog en hel del turistfällor men på Jardine de Zoraya hittade vi en föreställning som vi i alla fall upplevde som någorlunda genuin. Här var inte bara turister utan merparten av publiken var omåttligt entusiastiska spanjorer, något vi tog som ett gott tecken. Efter en annorlunda middag och föreställning promenerade vi hem genom gränderna med alla klappar och klackar lätt ringande i öronen. Många foton blev det inte tagna, det gick helt enkelt inte att fånga denna upplevelse på bild, men filmen nedan kanske kan ge en liten hint om vad vi fick se.

Innan vi åkte till Granada var det många vänner som berättade för oss att i Andalusien, där går det minsann inte att beställa en drink utan att få en tapas till. Jag som älskar sangria och drack sangria tills det nästan rann ur öronen på mig lärde mig dock snabbt att riktigt så är det inte . Beställer du vin eller öl, får du en tapas, men beställer du sangria (som en typisk turist?) så blir du tapaslös. Kan vara bra att veta för den hungrige.

Efter fyra nätter i vackra Granada var det så dags att hoppa på tåget tillbaka till Málaga där vi skulle spendera ett par dagar innan vi skulle åka hemåt igen. Härifrån tog vi bland annat en tur till Caminito del Rey som du kan läsa om här.