Vi rundar av vår Road Trip med en extra-allt-helg på Gimo herrgård

Efter besöket på Axmar bruk som du kan läsa om här fortsatte turen söderut med ytterligare några bruk, denna gång Gimo herrgård och Lövstabruk.

Gimo herrgård

Gimo är väl knappast en bruksmiljö idag, utan fokuset ligger på Gimo herrgård som har öppet för konferensgäster och turister som vill fly vardagen för en stund. Bruket har sitt ursprung från 1615 då det anlades som kronobruk men själva herrgården uppfördes först på 1760-talet. Tidigare fanns en betydligt mer blygsam herrgårdsbyggnad som beboddes av brukets inspektor.

Som så många andra bruk i krokarna hade familjen de Geer ett finger med i spelet även beträffande Gimo. Industrimannen Louis de Geer arrenderade först bruket men köpte det år 1643 och utvecklade järnbruket med hjälp av invandrande valloner. Vallonerna var experter på järnhantering och i kombination med den goda kvalitén på svensk järnmalm kom de svenska vallonbruken att bli världsledande. Bruket stannade i familjens ägo i fem generationer även om familjen de Geer aldrig sägs ha bott här. Under senare tid har herrgården haft ett antal olika ägare och mellan 1935 och 1985 ägdes faktiskt herrgården av Moderaterna som hade den som partiets kursgård.

Nog om historien, vi var här för att äta och dricka gott. Vi hade bokat ett helgpaket med Afternoon Tea, bubbel och praliner på rummet, spa samt en fyrarätters middag. Vi hade tur med vädret och kunde därför börja vår vistelse med Afternoon Tea på herrgårdens terrass. Då vi inte hade hunnit med lunch denna dag frågade jag vid incheckningen lite försiktigt om vi skulle behöva en stödmacka för att inte svälta ihjäl till middagen men försäkrades om att så inte skulle vara fallet. En stund senare satt vi ute vid terrassen och som ni ser på bilden gick det ingen nöd på oss. Jag klarade mig utan stödmacka. 🙂 Det var verkligen en väl tilltagen och god eftermiddagsfika.

Mätta och belåtna promenerade vi ner till Sjöstugans spa, ett rätt enkelt men trevligt spa en kort promenad från herrgården. Det ligger precis nere vid Gimosjön och efter en bastu eller varmt bubbelbad är det bara att doppa sig, även vintertid då det finns en isvak för den modige. Vid den här tiden på året var det rätt skönt att hoppa i sjön efter att ha suttit i en varm bubbelpool.

Kvällen avslutades på bästa sätt med en god middag serverad i herrgårdens vackra matsal. Killen som serverade oss hade arbetat på en vingård i Pfalz där vi var så sent som förra våren under vår cykelresa i Moseldalen som du kan läsa om här. Det blev därför en trevlig pratstund om reseminnen och goda viner. Vi bjöds på Toast Skagen och Caprese med Burrata till förrätt, kalvfilé till huvudrätt och cheesecake till efterrätt. Som avslutning fick vi en ostbricka med lokala ostar, allt matchat med goda viner. Man kan möjligen anföra att det blir väl stadigt med både cheesecake och ostar efter maten och jag hade kanske inte valt den kombinationen om jag satt ihop menyn själv, men det var riktigt gott. Vi höll på att spricka av mättnad och vi såg att många av de andra gästerna valde att ta med ostbrickan tillbaka till rummet för att äta den senare. Det hade nog varit ett klokt val, men vi mumsade på och vaggade sedan ut på en promenad i den ljumna sommarkvällen.

Allt som allt hade vi en mycket trevlig helg på Gimo herrgård med god mat och vackra miljöer. Hit åker vi gärna igen.

Lövstabruks herrgård

På väg mot Gimo passerade vi först Forsmark, som inte bara har ett kärnkraftverk utan även en bruksmiljö med en vacker herrgård, för att sedan komma till Lövstabruk. Här stannade vi för en kort bensträckare. Tyvärr stänger herrgården för besökare redan kl 15 på eftermiddagen så vi missade chansen att gå in och titta. Ett tips är alltså att komma hit lite tidigare på dagen, att döma av utsidan på herrgården samt de foton jag sett på insidan så är den verkligen värt ett besök.

Precis som Gimo är Lövstabruk till stora delar Louis de Gers verk då han arrenderade och senare köpte de båda bruken ungefär samtidigt. Lövstabruks historia sträcker sig ända tillbaka till medeltiden men det var först när de Geer tog över och utvecklade bruket som det blomstrade på riktigt. Bruket som det ser ut idag är dock av ett något nyare snitt då merparten av bebyggelsen inklusive herrgården brändes ner under Rysshärjningarna 1719. På bara några år byggdes alltsammans upp igen, till stora delar enligt den gamla plan som ursprungligen använts. Några industribebyggelse finns tyvärr inte kvar då den revs vid järnbrukets nedläggning under 1920-talet men däremot finns arbetarbostäder, kyrkan och förvaltarbostaden kvar. Är du hungrig eller bara fikasugen finns här också ett värdshus och ett glasscafé.

Mätta på bruk var det nu dags att vända hemåt. Som alltid önskade man att det fanns mer tid att stanna och titta på saker. Jag hade till exempel gärna lagt mer tid vid Lövstabruk, men även vid Forsmark som vi bara passerade förbi. Det får bli på nästa tur helt enkelt.