Herbstwanderung am Hovfjället

En av årets sista vackra höstdagar begav vi oss till Hovfjället i norra Värmland för att vandra. Såhär års var det otroligt lugnt vid Hovfjället och det mesta låg stilla i väntan på att vintersäsongen skulle dra igång. Vi fick därför både skogen och campingen nästan för oss själva. I nationalparken finns ett antal vandringsleder som de flesta utgår från fjälltoppen. Här kan du parkera din bil och börja din vandring genom att klättra upp i det lilla utkikstornet och spana ut över nejden. Lederna är mellan 4 till 13 kilometer långa och hänger ihop på ett bra sätt så att du kan komponera din egen rundsträcka. Det finns också en riktigt lång vandring på 27 kilometer, men det är inte en rundsträcka så det kräver att du antingen är sugen på att gå fram och tillbaka, alternativt har en god vän som kan plocka upp dig när du är framme vid slutet av leden.

Vi började vår vandring upp mot Högfjällets topp och valde sedan Björåsrundan eftersom vi hade fått tips om att detta var en vacker runda. Rundan är 9 kilometer lång och tillsammans med turen upp på fjället fick vi sammanlagt en tur på omkring 15 kilometer. Leden är fin och välskött men relativt kuperad. De branta sträckorna belönas dock med vacker utsikt och på en av de finaste utsiktsplatserna finns en bänk utställd, perfekt för en god fika.

Ett tips på vägen är att ta med myggmedel och en långärmad tröja. Jag vet inte om det var bara i år, men det var sjukt mycket mygg och älgflugor. Jag har aldrig haft nöjet att uppleva älgflugor tidigare och har bara hört talas om dessa vidriga små flygfän. Nu vet jag… De sätter sig överallt i håret och i kläderna, biter så hårt att du hoppar högt och är bara läskiga. Vi hade dessutom packningen full av flugor i flera veckor efter att vi kommit hem.

Eftersom vi numera är glada husbilsägare så rullade vi vårt lilla mobila hem in på Camping 45, en charmig liten camping och stugby vid foten av Hovfjället. Campingen drivs av paret Frank och Doro som har ett stort engagemang för miljö och klimat. Runt om på anläggningen finns små lappar uppsatta med miljötips för hur du ska leva hållbart och campingen var faktiskt den första i Sverige att få utmärkelsen Green Key. hier kan du läsa lite mer om Camping 45 och se fler bilder.

Frank och Doro verkar också känna området runt Hovfjället som sin egen ficka för när vi bad om lite tips på vandringsleder överöstes vi med kartor och bilder på vägar att gå. Frank verkar också känna till varenda lav, mossa och fågel värd att se i området. Skulle vi hitta någon svamp under vår tur erbjöd de sig också att gå igenom skörden för att säkerställa att vi inte råkat få med oss någon giftig variant. Det är service det!

Avslutningsvis vill jag också passa på att tipsa om Vägsjöfors bruk som ligger någon kilometer ifrån campingen längs väg 45. Vädret var inte riktigt med oss denna dag så vi passerade bara förbi, men är man intresserad av bruksmiljöer verkar detta vara en spännande plats. Bruket var det sista aktiva järnbruket i Fryksdalen och lades ner 1893. De flesta gamla byggnaderna är tyvärr borta men det är en naturskön plats med en liten promenadslinga runt området. Där kan man strosa runt och med livlig fantasi föreställa sig hur det såg ut under brukets glansdagar. I anslutning ligger också den gamla herrgården som idag är ett vandrarhem och inrymmer en utställning om bruksmiljön och dess historia.