Hallwylska Palatset och dess dolda skatter

Historien börjar med Wilhelm och Johanna Kempe som flyttade till Sverige i början av 1820-talet. De gjorde sig en förmögenhet inom skogsindustrin men till sitt stora förtret fick de ingen son utan en egensinnig dotter. I en mer modern kontext hade förstås den ytterst handlingskraftiga och kapabla Wilhelmina tagit över företaget men det var otänkbart vid den här tiden, inte minst för Wilhelm som var mycket traditionell.

Efter några ”misslyckade” debutantbaler blev hon introducerad för en Schweizisk adelsman och tycke uppstod. Den unge Walter hade dock lite uppförsbacke att övertala herr Kempe som absolut inte ville att vem som helst skulle ärva bolaget. Till sist lyckades Walter dock charma de blivande svärföräldrarna och Wilhelmina blev von Hallwyl.

Ett av kraven från pappan var att de skulle bosätta sig i Sverige vilket säkert sågs som kontroversiellt i en tid när kvinnors rätt ännu inte riktigt fått fotfäste i samhället. Man kan tänka sig att den stora förmögenheten spelade om stor roll då familjen von Hallwyl främst hade sin titel snarare än stora rikedomar.

De bodde under många år i Ericslund i Vagnhärad men efter faderns död flyttade de in till Stockholm då maken tog över pappans roll i företaget. För en familj som denna var man förstås tvungen att bo ståndsmässigt och Wilhelmina tog sig an uppgiften på fullaste allvar och anlitade Isak Gustaf Clason som arkitekt. De skapade tillsammans ett modernt palats, med en utsida inspirerad av italiensk och spansk renässansstil. Insidan är mer en blandning av olika 1600- och 1700-talsstilar. Här följer en av de tidiga skisserna.

Platsen var däremot något egendomlig. I slutet av 1800-talet sågs Hamngatan 4 som en del av landsbygden och dessutom var det ett nedgånget område som mest innehöll industrifastigheter. Här är en bild från platsen innan bygget påbörjades:

Till själva bygget anlitades de bästa hantverkarna och den första versionen av hustet kostade inte mindre än 1,5 miljoner kronor vilket i dagens penningvärde är cirka 120 miljoner. Det täcker då heller inte de många tilläggen och förändringarna som gjordes i efterhand.

Vad som kanske inte riktigt framgår av bilden är att inte allt var nytt när det byggdes utan en hel del köptes in från andra platser. Ett exempel är den medeltida tapeten som byggdes in i den mer moderna konstruktionen.

Huset var också lite av tekniskt under för tiden. Det fanns elhissar, inbyggt värmesystem, varmvattenberedare, centraldammsugare, badrum med dusch och mycket annat. De var även en av de första med telefon både för att ringa inom huset och till andra abonnenter. Här är en bild på köket. Notera att bakom väggen till spisen sitter en stor vattentank och när vattnet värms upp så sprids det övriga huset så att de får varmvatten.

Det som jag ändå sticker ut allra mest är de många samlingarna av allt mellan himmel och gjord. Wilhelmina var en samlare av stora mått och lyckades under sin livstid samla inte mindre än 50000 objekt. Många av objekten var inköpta på Bukowskis men det finns även alldagliga föremål som till exempel en bit av herr Hallwyls mustasch… 🙂 Man kan tänka sig att hon fick bra service när hon besökte auktionshuset då hon är deras i särklass största kund genom tiderna.

Det var heller inte bara en fråga om att samla utan hon var även väldigt noga med att katalogisera de olika objekten. Det skapades into mindre än 78 volymer där varje föremål beskrevs både i ord och bild. Hon hade till och med anställd personal för arbetet.

Olika rum hade olika teman som till exempel vindsrummet med sin unika samling av holländsk och flamländsk konst. Flera av dem är av ”okända mästare” och en tros vara en Rembrandt.

Det är något oklart om det var herr Hallwyls försök till ett litet uppror mot att hans hem blev till ett museum men vägg i vägg är en kägelbana vilket känns något apart. Även detta har dock till sist blivit utställning.

Framsidan av huset är relativt anspråkslös men de båda terasserna är desto mer påkostade. En av dem är också restaurang men vi hade tyvärr inte möjlighet att testa den då den var stängd för säsongen.

Båda bilderna är från Statens Historiska Museer.

Som ni säkert förstått hade Wilhelmina en tanke och en plan med allt sitt arbete. Avsikten var att testamentera huset och dess samlingar till staten med det förbehållet att det skulle vara ett publikt museum. Så blev det också och det är anledningen till att vi idag kan njuta både av det fantastiska huset och även dess samlingar.

Med andra ord var det här en riktig höjdare, både intressant, bildande och i viss mån överraskande. Kan verkligen rekommendera ett besök. Om ni åker hit så passa då också på att boka en guidad tur då de hade riktigt duktiga guider som satte lite extra färg på den redan spännande historien.

Som en sidonot kan nämnas att de lite då och då har pop-ups, alltså små tillfälliga utställningar. När vi var där så hade de en utställning med klänningar som egentligen var huvudanledningen att vi åkte till Stockholm. Det var dock tur att vi inte åkte bara av den anledningen då utställningen visade sig bestå av fyra klänningar… 😛