Vandring runt lilla Fredros, några mil norr om Arvika

När vi började planera den här turen så diskuterade vi mest Grövelsjön, Idre, Sälen, Fulufjället, Vemdalen, Lofsdalen och andra liknande fjällområden. Det är lätt att hitta information om dem då de till sist fattat att det är en bra affär att ha gäster även på sommaren. Jag upplever samtidigt att detta gjort turerna mer paketerade då man i princip får en lista på det man inte får missa. På ett plan kanske det är bra då man sällan blir besviken men samtidigt gör det en lite lat och en del av upptäckarglädjen försvinner.

Till sist bestämde vi oss för en plats i vårt närområde, och i stort sett det enda vi visste om området var att det skulle finnas bra vandringsleder. Med andra ord lite som man upplevde naturen förr, att bara ge sig ut till närmaste skogsområde och bara njuta av naturupplevelsen snarare än allt lull-lull runt omkring. En annan fördel är ju att man får mer tid i naturen och mindre i bilen vilket är både trevligt och dessutom hållbart.

Vi hittade en liten naturcamping, som ligger inkilad mellan Lill- och Stor-Treen. Läget gör att man har vatten runt om hela campingen vilket gör den otroligt naturskön. Den har bara två stjärnor så man får helt enkelt överleva utan Bamse-klubb, spa, restaurang, bar, café, lekland, minigolf, jourbutik och massa annat, men å andra sidan får man ett överflöd av det absolut viktigaste, vacker natur! Personligen tycker jag det är lite trist och stressigt på stora campingar, då det är fler människor per kvadratmeter än i en storstad. På den här platsen var det dock ingen risk för trängsel då man nästan fick leta för att hitta andra människor… 😉

Ni kan läsa mer om själva campingen på vår andra sajt.

Vi fick en plats som låg bara fem meter från vattnet och en helt egen liten sandstrand. Inte illa! Då vi kom fram lite sent hann vi inte med mer än grillning men dagen efter var vi uppe tidigt för att börja utforska omgivningarna. Det som tog oss till just den här platsen är att det finns nio stycken kvalitetssäkrade vandringsleder på behändigt avstånd. Med tanke på att det bara finns totalt 29 stycken i hela Värmland så är det ändå lite anmärkningsvärt att så många av dem finns just här. Om jag var lite mer konspiratoriskt lagd så kanske jag skulle tro att någon från Visit Värmland bor i krokarna… 🙂

Ni finner hela listan på Hiking Värmlands sajt.

Den första turen tog oss runt Fredros, där vi bland annat fick se Fredros Gård och de vackra gamla byggnaderna som finns runt hembygdsgården. Ute i skogen var det förvånansvärt mycket myrmark men då det var torrt i marken så var det inga problem att ta sig fram. På delar av rundan var det riktig trollskog och på andra delar grusväg. Turen började på Finnvägen och gick sen in på Bruksleden men så här i efterhand kan man nog säga att det hade varit bättre att gå fram och tillbaka på en av dem då det nu blev ganska mycket bilväg vilket är lite trist. Med andra ord är tipset att välja antingen Finnvägen eller Bruksleden snarare än båda tillsammans.

Turen runt Fredros var en knapp mil av lätt vandring men den blir lite längre om man vill undvika den asfalterade vägsträckan. Bruksleden är annars ett bra alternativ då den är 15 km fram och tillbaka om man utgår från campingen eller 12 km om man utgår från spårcentralen. Finnleden och andra sidan är väl lång för att hinna fram och tillbaka då den är 42 km fram och tillbaka. Det finns även en mängd andra, men räkna med att det är 3-6 km innan leden börjar vilket kanske gör det mer praktiskt att cykla till leden alternativt ta bilen.

Vi hann också med en tur som campingen snitslat ut. Den var beskriven som mer av ett motionsspår, vilket var lite lustigt då den nog var mer vandring än den första turen. Sen var det delvis vårt eget fel då vi halvvägs tappade bort leden vilket tvingade oss att gå rakt genom den täta skogen. Vi bjöds också på lite spänning när vi hittade stora mängder färsk björnbajs. Normalt sett är björnar mer rädda för oss än vi är för dem men råkar man överraska en björn, speciellt om den har ungar, så kan det ändå bli lite onödigt dramatiskt.

Fast som jag sa till min fru: ”Man behöver ju inte kunna springa fortare än björnen…” 🙂 Kan också nämna att björnar föder sin ungar i januari-februari men de är då inte större än marsvin. De kommer sen ut ur sitt ide någon gång runt april-maj. Efter detta följer de sin mor i cirka ett till två år och det är under den här perioden som honan är lite extra beskyddande och aggresiv.

Efter några sköna vandringsturer bar det av hemåt. På vägen hem blev det ett stopp hos en lokal favorit. Värmskogs Café. De är kanske mest kända för sina räkmackor, som numera finns i tre storlekar, 150, 200 eller 300 gram färska räkor. Jag läste för några år sen att de under en sommar köper in 20 ton räkor vilket är en helt osannolik siffra. Utöver sina berömda mackor så har de även ett stort utbud av bakverk samt lite enklare maträtter.

Caféet ligger vackert beläget på en liten udde med utsikt över Värmeln och har en stor uteservering runt hela huset. Är man där tidigt så kan man få en egen liten brygga som ni kan se på en av bilderna. Räkna dock med att det mitt i sommaren kan det vara rätt mycket folk vilket lite förtar upplevelsen. Vi noterade också att det öppnat ett nytt café mitt emot men de verkar vara mer fokuserade på mat och glass.

Sammantaget hade vi en trevlig tur och även om vårvädret inte erbjöd någon värme så blir man ändå glad av lite sol. Jag tycker också att turen bevisar att man inte måste åka långt för att få en bra upplevelse då vi i vårt avlånga land är ruskigt bortskämda med vacker natur bakom varje husknut.