Vejby och Ljungbyholm, två väldigt olika vingårdar

Som lite uppvärmning inför vår längre resa till Alsace och Champagne tänkte vi det var kul att utforska svenska vingårdar. Det råkade också slumpa sig som så att gårdsförsäljningen efter tjugo års debatt skulle starta just den helgen som passade oss. Vi såg det som att ödet talade till oss och planerade raskt in en tur till vackra Skåne och Bjärehalvön.

Då vi ville utnyttja så mycket som möjligt av långhelgen tog vi oss iväg direkt efter jobbet. Det är dock en bit att köra så det blev en första övernattning på natursköna Getterön utanför Varberg. Här hittade vi en bra ställplats precis bredvid Naturum. Ni kan läsa mer om själva ställplatsen på vår andra sajt, knapptstyrfart.se.

Vid tillfälle skall vi återvända hit då vi fick uppfattningen att det fanns många trevliga vandringsleder och även ett rikt fågelliv. Med andra ord en bra destination för en naturupplevelse.

Vi åkte vidare en liten bit och hamnade i lilla Vejbystrand, en pytteliten by på Bjärehalvön. Planen var att besöka två vingårdar samt ett par restauranger i närheten. Även här hittade vi en utmärkt ställplats med imponerande utsikt över havet och gästhamnen. Ni kan läsa mer om ställplatsen ici.

Först på tur var Vejby, en biodynamisk vingård som också använder de mer traditionella metoderna som utvecklades för över 8000 år sedan runt Kaukasus. Det involverar bland annat Qvevri, alltså att man lagrar vinet i lerkrus snarare än de mer moderna träfaten och ståltankarna. Jag får väl helt ärligt erkänna att vi var något skeptiska till den biodynamiska delen då den enligt min mening innehåller mycket hokus-pokus som t.ex. att gräva ner djurhorn i marken samt att man bara får plantera och skörda när planeterna står rätt. Det som däremot är oerhört positivt är att metoden också har ett stort miljöfokus och därtill hörande certifiering.

Vi hade bokat en provning som kallades Partisan, eller som de skriver på hemsidan: ”Bli en sann Vejbyan. Inget snack, bara vin.” Jag kanske inte känner att den beskrivningen stämmer till 100% men mer om det längre fram.

När vi kom dit så undrade vi först om vi kommit rätt, då dörren var låst och inte en människa i sikte. Det visade sig dock bara vara en fråga om klena stadsbor då dörren hade slagit sig lite i vårt bistra klimat. På insidan satt dessutom ett tjugotal klockor och när de unisont påkallade värdens uppmärksamhet kom han glatt springande.

Hela gården är lite som att komma till en annan värld. Redan på utsidan ser det mer ut som Provence snarare än Sverige och när man väl kommer in på innergården så är det lite som att upptäcka en hemlig plats som bara vi känner till. Lägg till detta att det till och med finns en vintempel och overklighetskänslan är fullständig. Mer om templet lite längre fram i inlägget.

Även den lilla vinbaren är personlig och speciell. Mitt i rummet står en flygel där gästerna kan jamma loss om de känner för det. Vi såg i deras väldigt aktiva mediaflöde att det dagen innan hade nyttjats av en jazzpianist från USA så med andra ord kan man helt spontant få en konsert. Utöver pianot så kan man lugnt säga att det är ett starkt vinfokus. Det står vinrelaterade pinaler överallt och på en whiteboard, den samlade filosofin bakom Vejby vingård.

I baren står också Jeppe Appelin, vinmakare och ambassadör för georgisk matkultur. Efter ha jobbat som arkitekt i Danmark så var han lite förundrad över varför svenskarna inte odlade vin, till skillnad från danskarna som gjort det under lång tid. När han inte fick något vettigt svar så tog han saken i egna händer och började odla. Det har nu hunnit gå över 20 år sen starten och han har längs med resan gjort en del val som kanske inte direkt har gjort livet enklare. Dels har han valt att odla blå druvor och dels odlar han biodynamiskt med allt vad det innebär. I takt med att svensk vinproduktion mognat har även andra gårdar börjat experimentera med Rondo, Regent, Cabernet Cortis, m.fl. men för tjugo år sedan var det i princip bara Solaris som gällde.

Om ni undrar varför ni inte känner igen dessa namn så är det för att de är PIWI-druvor. De togs fram i Tyskland för att klara av svampangrepp som är vanliga i de lite svalare delarna av landet. Det har dock visat sig att de är väl lämpade för svenskt klimat vilket gör att det i princip bara är PIWI druvor som odlas hos oss. Alternativet hade förstås varit en massa kemikalier men då svenska vingårdar startades i en tid då lantbruket hade ett annat miljötänk så var det otänkbart för de flesta. Det här kan på sikt bli en konkurrensfördel då EU nu börjar prata om att reglera de stora mängder kemikalier som används i resten av Europa.

Vad det gäller biodynamisk odling så är jag lite kluven. Den positiva delen är att de har ett holistiskt synsätt på naturen som bl.a. innebär att man inte använder kemikalier utan i stället naturliga ämnen som kamomill, brännässlor, maskrosor samt ett antal olika mineraler. Den negativa delen, som jag kanske lite orättvist kallar hokus pokus, är att de också har en tanke runt hur kosmos och planeternas positioner påverkar processen. Det innebär i praktiken man bara kan beskära på rotdagar, vattna på bladdagar, skörda på fruktdagar och på blomdagar, ja då får man lämna plantorna i fred.

Oavsett vad man tycker om detta så är charmtrollet Jeppe en historieberättare av rang. Vi hade bokat provningen som beskrevs som ”en timme med bara vin, inget snack” och efter en tre timmar lång berättelse kan man nog ändå tycka att man kanske borde ändra beskrivningen något. 🙂 Det var dock mycket intressant och vi hade gärna stannat tre timmar till, både på grund av de helt unika vinerna som var helt olika allt annat vi smakat men också på grund av Jeppe själv.

Efter att ha provat ett tiotal olika spännande viner så var vi rejält glada i hatten som kanske framgår av bilderna. Vi började också få bråttom då vi redan missat lunchen och nu började få tajt att hinna till nästa provning. Fast det var en sak till som han bara var tvungen att visa innan vi gick. Vi lullade efter honom ut på gården och in i ett…

… vintempel!?! Vad vi inte berättat än är att de också gör själva vinet enligt den metod som användes för över 8000 år sedan i Georgien. Det innebär bland annat att man jäser vinet i stora Qvevri, alltså en och en halv ton stora lerkärl. Det är något oklart i vilken ordning de här händelserna skedde men georgiska ambassaden uppmärksammande Jeppe, det kom en georgisk präst som välsignade vinet, det skänktes ett antal georgiska ikoner och vips så hade man ett vintempel. 😉

Dessutom har man en årlig ceremoni där vinet ”återvälsignas” och där representanter från både kyrkan och ambassaden närvarar. Vad vi förstår så har de även en kör som sjunger traditionella georgiska sånger och det bjuds förstås också på vin. Kan tänka mig att den här sista delen är extra viktig för att få till en lyckad ceremoni. Det här har även gjort Jeppe till georgisk matambassadör och han jobbar aktivt med att sprida deras särprägel och kultur till resten av världen.

Då Bjärehalvön har över 30 vinproducenter så har man alltid nära till en vingård, och nästa provning var bara ett stenkast bort. Valet föll på Ljungbyholm vingård som omöjligt kunde vara mer annorlunda än den vi just lämnat. Här är det modern teknik och vetenskap som gäller snarare än att lämna det åt naturens nycker (och planeternas position).

Allt startade med att de inte riktigt visste vad de skulle göra med sin släktgård som de just fått ta över. Skulle man göra ett spa, fruktodling eller varför inte testa lite vindruvor?

Sagt och gjort så provade de ett hundratal stockar vilket uppenbarligen var ett lyckat test då man redan året efter utökade med närmare tre tusen till. Det här var sex år sedan och de är nu uppe i drygt tio tusen. Vi fick också intrycket av att de just nu är i en skalningsfas även när det kommer till tekniken då man växt ur utrustningen som man började med. En annan sak som var uppenbar är att de har höga ambitioner, och på sikt vill de expandera mycket mer.

Själva vingårdsvandringen var väldigt traditionell och rätt grundläggande men det är förståligt då man vill göra alla besökare intresserade, oavsett om de är vinintresserade eller ej. Det som dock var den stora höjdpunkten var när man fick prova viner i deras mysiga växthus. Det var heller inte bara en fråga om lokalen i sig utan också att värdparet blev mer personliga. De berättade passionerat om alla sina viner och ädeldestillat men också hur hela familjen hjälper till för att gården skall nå sin fulla potential. Bland annat har deras dotter målat motiven till deras nya viner (se nedan) och till de Calvadosen har man använt morbroderns äpplen. De får i och för sig inte kalla det Grappa eller Calvados men de smakar mycket gott oavsett namn. 😉

De har tre olika varianter på provningen, liten, mellan och stor som främst skiljer sig i hur många av vinerna man får prova. Det går dock alltid att köpa till fler glas om man vill prova något annat som inte ingår. Utöver vinet så ingår även en charkbricka och då vi missat lunchen så slank den ner på nolltid. Vi tittade lystet på de andra gästernas brickor men tänkte ändå det skulle bli rabalder om vi knyckte en ostbit eller två från dem… 🙂 Det här med tilltugg är något som jag tycker borde finnas på alla provningar. Dels är det trevligt men det är också en fråga om att många vin inte riktigt kommer till sin fulla rätt förrän man har något passande till dem. Man kan också konstatera att de fullständigt ändrar karaktär och personligen tycker jag det är svårt att uppskatta ett vin till fullo om man inte också har något gott till det.

Efter en mycket trevlig dag cyklade vi tillbaka till Vejbystrand. Vi var vid det här laget så hungriga att vi kunde ha ätit vad som helst men precis när vi skulle springa bort till stadens bästa pizzahak så fick vi syn på en lite lustig skylt precis där vi hade ställt bilen, Korvoteket. Det visade sig vara en liten bakficka till Strandhugget som serverade hantverkskorv, vilket var precis vad vi kände för. Aldrig har en korv smakat så gott. Mätta och glada traskade vi tillbaka till husbilen för en god natts sömn.

Det är helt otroligt hur stora skillnader det kan vara mellan två olika gårdar. Trots att man har samma slutmål så är vägen dit helt olika. Det är väl samtidigt det som är charmen med mänskligheten, att vi har en i det närmaste oändlig kreativitet. Hur som helst var det en helt otroligt bra start på vår resa och vi kan verkligen rekommendera ett besök till båda dessa gårdar.

Vi kände redan nu att vi nog kommer få omvärdera vår uppfattning om svenskt vin då det uppenbarligen har en enorm bredd och har dessutom något för alla, oavsett om man är konnässör eller bara nyfiken.

Vi var lite ledsna att behöva lämna den fantastiska Bjärehalvön men det skulle dock visa sig att Kullhalvön var minst lika spännande. Detta kan ni läsa mer om i vårt nästa inlägg. På vägen dit passerade vi några snabbstopp i två mysiga städer, Ängelholm och Helsingborg. Ni kan se lite bilder från dem nedan.