Colmar, een Elzas in het klein

Colmar brukar kallas för Capitale des vins d’Alsace, alltså Alcasevinernas huvudstad, och kan bäst beskrivas som ett Alsace i komprimerat format. Här finns allt som vi gillar med Alsace. Det finns vin, söta gator och bra restauranger. Och ett chokladmuseum! Mer om detta senare. När vi trampade in till Colmar på våra cyklar såg vi först de ”moderna” delarna av stan där många hus var av puts och någorlunda raka. Redan här blev vi dock förälskade i den mysiga staden som känns så otroligt fransk. Var annars kan du till exempel hitta en butik specialiserad på panamahattar? 🙂

Colmar is een oude stad, en dan bedoel ik ook echt oud, want het kreeg al in de 8e eeuw stadsrechten. Nu zijn er geen huizen meer over uit die tijd, maar in de oude stad van Colmar vind je veel huizen die kraken van gewicht en ouderdom, ze leunen tegen elkaar aan en zijn over het algemeen scheef en winderig, super charmant! Wat ook geweldig is aan de stad is dat het een levende stad is, achter de kleurrijke luiken leven en ademen mensen echt. Soms voelen oude steden of buurten als een decor voor toeristen, maar hier niet. Het is een kleine stad met ongeveer 67.000 inwoners, dus je kunt je er gemakkelijk te voet verplaatsen.

En av de vackraste stadsdelarna är den som kallas för Lilla Venedig då den har en kanal som går genom stadsdelen. Naturligtvis kan du åka runt med båt i de smala kanalerna men vi valde att använda apostlahästarna. Precis i utkanten av Lilla Venedig hittar du den stora saluhallen, här kan du handla allehanda delikatesser eller bara titta runt och njuta av den härliga atmosfären som stora saluhallar brukar ha. Du ser några bilder från saluhallen i filmen nedan.

Choco-verhaal Colmar

Eftersom jag älskar choklad så blev jag omåttligt begeistrad när jag hittade ett chokladmuseum. Henrik som snabbt räknade ut att om det finns choklad så finns det AC, följde gärna med in denna otroligt varma sommardag. Choco-verhaal Colmar verkoopt zichzelf als een interactief museum waar je ook zoveel chocolade kunt eten als je wilt. Toen al was ik verkocht. Spannende dingen zoals het feit dat ze een chocolade replica hebben van het Vrijheidsbeeld was gewoon een bonus. 🙂

Skämt åsido så var det ett mycket intressant och lärorikt museum, vi tittade runt där i flera timmar. Upplägget var mycket interaktivt och började med upptäckten av kakaobönan, hur den började odlas och beredas av Mayaindianerna. Resan fortsatte med att kakaon kom till Europa och blev högsta mode i de fina husen under 1600 och 1700-talen. Till slut landade vi i nutid och fick se den häftiga Frihetsgudinnan och andra snygga skulpturer. Genom museet tävlade vi mot varandra i allt från chokladhistoria till att pressa kakao. Vi tog också de snygga bilderna ni ser ovan. 🙂

I anslutning till chokladmuseet finns även ett vinmuseum, men då vi hade köpt biljetter till ett champagnemuseum i Aÿ ett par dagar senare sparade vi oss till dess.

Als je je trouwens afvraagt wat het verband is met het Vrijheidsbeeld, dan is dat omdat de maker ervan, Auguste Bartholdi, uit Colmar komt. Zijn huis in het centrum van Colmar is nu een museum dat je kunt bezoeken als je geïnteresseerd bent in zijn beeldhouwwerken. Bovendien staat er iets ten noorden van de stad een kleinere versie van het Vrijheidsbeeld. Wij hebben echter nooit de kans gehad om daarheen te gaan.

We verbleven op Colmar City Camp, op ongeveer drie kilometer van de stad. Vanaf hier was het heel gemakkelijk om naar het centrum te fietsen zonder aan de auto te hoeven denken. Het was een leuke camping met veel grappige voertuigen, bijvoorbeeld een piepkleine Fiat met een daktent. 🙂 Je kunt meer lezen over de camping op onze andere blog nauwelijks stuursnelheid.

Vi vill också passa på att tipsa om en restaurang vi hittade, Le Petit Bidon. Den drivs av en familj där pappa står i köket medan mor och son serverar gästerna. Så charmigt med alla dessa familjeägda verksamheter. Det är härligt att se hur de månar om varandra inom familjen och hur de inkluderar sina gäster i familjekänslan. När vi skulle beställa maten skickade mamman stolt fram sin son och förklarade på lite stapplande engelska att han var så duktig på språket. Sådant är fint att se. Att jag sedan i ett försök att prata franska råkade beställa en av varje på dessertmenyn är ju sådant som händer ibland. Tur att de bara hade tre. 🙂

Är man inte nöjd efter tre desserter så finns det verkligen många ställen i Colmar där du kan äta glass i mängder, eller varför inte köpa hem de söta mandelkakorna som är så typiska för Alsace. Bagerier som säljer dessa små läckerheter finns i nästan varje gathörn.

Wandel met ons door het gezellige Colmar!