En Eritreansk/Etiopisk kaffeceremoni

Vi är som ni vet intresserade av kaffe vilket lett till mängder av spännande upptåg. Det kan vara rostning av kaffe, kaffeprovningar, kaffekalendrar, kaffemanicker och alla möjliga spännande kaffesorter.

Vårt intresse till trots hade vi helt missat detta med eritreansk/etiopisk kaffeceremoni. När vi såg detta i Medborgarskolans utbud blev vi förstås ruskigt nyfikna och anmälde oss direkt.

Hela ceremonin börjar med att man rostar sitt bon (kaffe). Vi har tidigare rostat i ugn eller i en ombyggd popcornmaskin men vi fick lära oss att det enda sättet att rosta kaffe från den här delen av världen är i panna. Det funkar egentligen med vilken tjockbottnad kastrull som helst men traditionellt så använder man en liten hembyggd variant som ses på bilden.

Tricket är att hela tiden få rotation på bönorna genom att kasta runt dem i pannan så att de aldrig ligger för länge på den varma ytan. Normalt sett gör man detta på glödande kol men jag misstänker att Medborgarskolans skyddsombud inte var heltänd på tanken att ha glödande kol i kurslokalerna.

När bönorna väl fått rätt färg häller man ut dem på en liten matta så att de får svalna. Under tiden de svalnar är det också viktigt att värden presenterar bönorna för alla deltagarna så att de får chansen att dofta på dem och genom detta ge sitt tysta godkännande för att fortsätta till nästa steg.

En annan skillnad som vi noterade är att man mal bönorna medan de fortfarande är varma snarare än efter 24 timmars luftning som annars är brukligt.

För själva bryggningen används ett traditionellt jebena (en sorts lerkrus). En stor mängd kaffe hälls ner i den smala pipen med hjälp av mattan och sen sätts kruset på spisen. Min fru tyckte för övrigt att det var väldigt komiskt när kursledaren sa att det inte var så noga med mängden kaffe då jag nyligen argumenterat för att vi måste köpa en mer exakt köksvåg för vårt eget bryggande. 🙂

Man får vara på hugget med någon form av behållare när vattnet börjar koka då det leder till att kaffet bubblar ut genom den smala pipen. Man kyler därefter kaffet genom att hälla det fram och tillbaka mellan två behållare och sen tillbaka i kruset igen för en andra uppkokning. Därefter stoppar man lite tagel i pipen och häller sen ut det i små koppar. Det är tydligen viktigt att man häller upp samtliga koppar i en enda rörelse utan avbrott samt att man håller pipen på ett avstånd av 30 cm. Av tradition häller man också alltid upp en extra kopp.

Nu till själva ceremonin. När man bjuds in till denna typ av tillställning så ingår man ett sorts socialt kontrakt som innebär att när man väl accepterat den första koppen måste man stanna hos värden tills den tredje koppen är avslutad. Det anses vara mycket ofint att lämna innan. Mellan varje kopp görs proceduren med bryggningen om vilket innebär att man får ha lite tid på sig. Första koppen kallas Awel (first, initial), den andra kallas Kalay (fellowship) och den tredje Bereka (blessing). Det fanns också namn för fjärde, femte och sjätte koppen, men vi fångade tyvärr inte upp dem. Man använder samma kaffe till samtliga bryggningar vilket i praktiken innebär att den första är rätt stark och sen blir det svagare och svagare för varje kopp. Man serverar kaffet med socker eller salt och kryddor, t.ex. ingefära, vilket bidrar till smakupplevelsen.

När vi fikade berättade kursledaren, Eden, om en intressant upptäckt. När hon först kom till Värmland upptäckte hon att vi har en gammal och som vi kanske tror, unik tradition av att använda skrädmjöl. Det lustiga är att de även i Eritrea har gjort detta sen urminnes tider. Eden berättade vidare om sitt cateringföretag som fokuserar på lokalproducerade råvaror. De har bland annat vunnit pris för sin Skrädtårta.

Det var en spännande och annorlunda upplevelse. Vi lärde oss mycket nytt och utöver det förväntade och goda kaffet fick vi även chansen att testa diverse spännande bakverk.