Guten Heute alle Leute

Det här är del två av vår resa till Moseldalen. Ni kan läsa del ett här.

Vi kan nog konstatera att vår starka sida inte är språk vilket kanske illustreras av det faktum att jag alltid brukar citera ovan så snart Tyskland kommer på tal. Den direkta översättningen är något i stil med ‘Goddag allt folk. Det är vår i luften. Snart kommer löven och bären.’ I min enfald trodde jag detta kom från Tyskland men fick under vår resa lära mig att det kommer från en svensk sketch på 50-talet där man driver med försvenskade tyska uttryck.

Förr skämtade man om tyskarnas språkkunskaper som till viss del säkert beror på att allt som kommer från andra länder antingen översätts eller dubbas. Vi har ändå överraskade att inte ens de yngre eller de som jobbade i turistnäringen kunde kommunicera på något annat språk än tyska.

Varför åker man då till Mosel? Ja, en del är förstås det fantastiska vinet som gjort regionen världskänd. Druvorna odlas på branta terasser som i många fall bara kan plockas manuellt. Vi fick lära oss att den brantaste odlingen har en lutning på hela 68° vilket gör den till en av världens brantaste. Utöver de branta backarna och själva floden så har även jordmånen en stor betydelse för att skapa gynnsamma förutsättningar. Den består till stor del av skiffer men också mycket kalksten.

På den 242 km långa sträckan så ryms inte mindre än 19 större och 524 mindre vinodlingar. Det har odlats vin här ända sedan romarna etablerade en utpost i regionen strax f.kr. Några av de mer prominenta vingårdarna är Bernkasteler Doctor, Calmont och Scharzhofberg. De många odlingarna är fördelade på sex regioner Moseltor, Saar, Ruwertal, Obermosel, Bernkastel och Burg Cochem.

Den mest kända druvan är förstås Riesling som står för nästan hälften av produktionen. Denna druva kännetecknas av en hög fruktsyra och ofta inslag av citrus, äpple, päron, blommor, honung och mineral. När det kommer till Rieslingviner som produceras i Mosel så är de ofta lätta, friska, eleganta med inslag av citrus och mineral. Det är också vanligt med söta viner men det finns även torra varianter.

Övriga druvor från regionen är bl.a. Elbling, Weissburgunder (Pinot Blanc), Grauburgunder (Pinot Gris), Kerner, och Auxerrois. Här bör man nog speciellt nämna Elbling som sägs ha odlats här av romarna. Den används främst i tyskarnas mousserande vin, Sekt.

Vår målbild av hur resan skulle gå till var att cykla genom Mosel och längs vägen stanna på så många vingårdar som möjligt. Det visade sig dock att nästan ingen av dem som fanns längs vägen var öppna. Det var något oklart om det berodde på pandemins effekter eller om de helt enkelt inte hade öppnat för säsongen. Oavsett så fick vi anpassa oss och istället njuta av utsökt vin vid middagar och provningar.

Det gick verkligen ingen nöd på oss då minsta lilla korvkiosk hade helt fantastiskt vin. Det bjöds till lunch, middag och även en del andra tillfällen och varje gång så närproducerat att man sett odlingen under dagen. Vad det gällde provningarna så vill jag nämna några av dem som extra lyckade. Den första anordnades av vinproducenten som ägde hotellet vi bodde på. De hade odlat vin i sju generationer och han berättade fascinerande anekdoter som även de hade gått i arv. Han hade också en väldigt puristisk syn på vinproduktion där allt skulle göras manuell och refererade föraktfullt till de “nya” vinodlarna som använde massa maskiner och andra moderniteter. 🙂

En annan utomordentlig vinupplevelse fick vi på Winninger Weinstuben. Vi hade letat hela eftermiddagen i Koblenz efter en weingut men utan framgång då alla låg utanför centrum. Precis när vi gett upp så började det regna och vi slängde oss in på första bästa ställe för att söka skydd. Gissa vart vi hamnade? Ja, mycket riktigt på nyss nämnda Weinstauben. De hade helt fantastiska lokalproducerade viner från sin egen vingård och det var nästan synd att regnet bara varade i en timma för annars hade vi nog blivit kvar hela kvällen. Det var för för övrigt det enda regnet på hela semestern.

Under vår cykeltur i Mosel så hade researrangören bokat hotell med tre eller fyra stjärnor. Som alltid när man är utomlands så känns denna kategorisering något godtycklig men vi upplevde ändå att standarden var över förväntan. Med ett undantag (ja, jag pratar om er Schloss Hotel Petry) så var vi mycket nöjda då de hade lyckats hitta små mysiga hotell där man verkligen kände sig välkommen.

Vi hade valt halvpension vilket innebar tre- eller fyrarätters menyer på hotellen. Man kanske bör nämna att fyrarätters var en väldigt generös beskrivning då det i praktiken innebar trerätters plus salladsbuffé. Man kan väl konstatera att tysk mat mest verkar handla om att maten skall vara så enkel som möjligt att tillreda, att den skall tuggas så lite som möjligt samt att besökaren skall vara mätt så länge som möjligt. Genomstekta köttbitar och överkokt potatis med obefintlig kryddning var standard men i vissa fall så hade de lyxat till det med lite överkokta grönsaker.

Två av hotellen hade lejt ut halvpensionen till närliggande restauranger och de serverade båda en god men enkel italiensk meny vilket passade vår utsvultna smaklökar utmärkt. En kul episod utspelade sig då kyparen på det ena stället nämnde flera gånger att vi skulle få en överraskning till efterrätt. Det visade sig vara glass med grädde. 🙂

Överraskande nog så hade Schloss Hotell Petry en utmärkt restaurang som bjöd oss på en god måltid och trevlig service. Framförallt soppan var en av de godaste rätterna på hela resan.

Det slumpade sig så att vi cyklade genom Mosel mitt i sparrispremiären vilket vi såg som ett lyckokast. Tyvärr så hade sparrisen fått samma oömma behandling som övriga grönsaker så den hade inget spår av vare sig konsistens eller smak. Sorgligt! 🙁

För att nyansera klagosången något så måste man ändå säga att om man tar sig tid och letar reda på de riktigt bra tyska restaurangerna så får man en helt annan upplevelse. Nedan är några exempel på fantastisk god tysk mat som är både välkryddad och vällagad.

Vi avslutade resan med en dag i Frankfurt. Staden är kanske mest känd som ett finanscentrum vilket förmodligen också är anledningen till att europeiska centralbanken valde att förlägga sitt huvudkontor till staden. Utöver de moderna delarna så finns också en äldre stadsdel med många gamla vackra hus. Det kanske inte var så mycket som stack ut då det på det hela taget var en storstad bland många andra men vi kände ändå att det inte var några som helst problem att slå ihjäl en dag här.

Under vår vistelse så bodde vi på ett mycket trevligt hotell, Neckarvillen Boutique. Byggnaden var gammal men insidan hade renoverats till ett mer modernt snitt. Utöver själva hotellet så hade de även ett lyxigt steakhouse och en modern cocktailbar av mycket hög standard samt ett litet spa.

Till sist resans absolut bästa matupplevelse, den vietnamesiska restaurangen Góc Phố. De beskrev det som att de serverade street food men jag måste ändå säga att både smakkombinationer och service var bättre än de flesta traditionella restauranger så jag känner nog ändå att street food är något missvisande.

Tyskarna är verkligen ett praktiskt och pragmatiskt folk och när man reser runt i landet ser man ofta exempel på detta. Ibland kanske de kan uppfattas som lite kantiga men det beror nog mer på att de vill vara så effektiva som möjligt vilket inte innebär massa småprat. Tvärtom är vår uppfattning att de alltid är väldigt artiga, service minded och framför allt lösningsfokuserade.