Vi turistar i Verona och går på operagala

Får man verkligen besöka Verona utan att kolla in Julias balkong?

Äntligen blev det så dags att komma iväg till Henriks drömresemål som har varit på listan i flera år, Dolomiterna. Vi hade bestämt oss för att utgå från Bolzano som ligger precis mot gränsen till Tyskland. Närmast större flygplats är antingen Innsbruck eller Verona och självklart valde vi Verona eftersom vi gillar Italien så mycket. Då fick vi samtidigt chansen att utforska denna vackra stad.

Vi var i Verona i två omgångar, först när vi landade i Italien och sen en dag till när vi skulle åka hem. Det blev alltså totalt ca två dagar i Verona och om man bara vill strosa runt så räcker det gott. Första tillfället bodde vi precis vid stadens äldsta bro och minnesmärke Ponte Pietra. Det ligger en liten bit ifrån tåg och busstationen så tipset är att ta en taxi när du kommer från flygplatsen. I övrigt är läget ypperligt för att se sig om kring. Som ni ser på bilderna ovan var det mycket vatten i floden Adige, jag tror att det är en strandpromenad annars, men just nu var det vatten ända upp till trädkronorna.

Vi bodde på Relais a Ponte Pietra, ett charmigt bed & breakfast där varje rum var döpt efter en känd opera. Bäst var dessutom att man fick frukosten serverad på rummet, vilket kändes sjukt lyxigt, men handlade nog egentligen om att de inte hade någon matsal.

Verona är en liten och vacker stad med massor med mysiga fotovänliga gränder. Nästan överallt står vespor eller små Fiatbilar parkerade som förhöjer mysfaktorn ytterligare.

Vi nöjde oss som sagt med att bara titta runt i stan, med men det finns ju mängder med museum som man kan lägga tid på. Vill du spendera pengar finns det också en stor shoppinggata Via Mazzini med alla de stora modehusen. Är du mer inne på souvenirer med kärlekstema hittar du Casa di Giulietta lägligt placerat mitt i turistdistrikten. Tänk att Romeo och Julia sägs ha trånat efter varandra från en balkong i just detta distrikt. 🙂 Skämt å sido så är det väl egentligen inte konstigare att köa för att se denna balkong än att åka på Vänner-tur i New York. Vi skippade balkongen hur som helst.

Välkommen till semifreddo-land

Varje område i Italien har sina signaturrätter, i norra Italien verkar det vara semifreddo. Alla restauranger hade någon variant av denna på sin efterrättsmeny. Jag har nog aldrig ätit så många semifreddos i hela mitt liv som jag gjorde under denna vecka. Till saken hör också att Henrik älskar semifreddo så han trodde nog för en stund att planet störtat och han hamnat i himlen. Han åt ännu fler semifreddos än vad jag gjorde. 🙂 Några glassar fick vi förstås också plats med. Vill man ha något matigare är annars risotto di amarone det stående på menyn. Supergott, men svårt att få till en snygg bild av. Istället får ni hålla till godo med en bild av den fina trattorian där vi åt risotton.

När vi var tillbaka i Verona efter veckan i Bolzano bodde vi istället på ett lägenhetshotell precis nära det stora torget Piazza Brà där den gamla amfiteatern ligger. Eftersom vi bokat in oss på en galaföreställning kvällen innan vi skulle åka hem till Sverige igen var det perfekt att bo så nära.

Opera på Arena de Verona

Innan vi åkte till Verona hade vi hört talas om den gamla amfiteatern mitt inne i stan där man spelar opera om sommarkvällarna. Amfiteatern firar snart 2000 år och används fortfarande flitigt, vilket bara det är rätt häftigt. Det visade sig att årets stora operaevent, “La Grande Opera Italiana Patrimonio dell’Umanità”, gick av stapeln en av de två kvällar vi var i Verona. På vinst och förlust köpte vi biljetter tidigare i våras. Informationen var tydlig, vid hällregn skulle galan flyttas till en annan dag och återköp var inte aktuellt. Vi slapp dock hällregnet, det var snarare för varmt, nästan 30 graders gassande sol. Vi var mycket glada att vi snålat och inte köpt biljetter till parkett där klädkoden var “Black tie”, det var riktigt varmt, även utan mörk kostym.

Ett par dagar innan galan fick vi ett uppfordrande mail om att galan skulle TV-sändas och att samtliga Italiens prominenta högdjur skulle dyka upp. Vi anmodades vara på plats minst en timme före föreställningens start, vi förväntades vidare vara entusiastiska och tacksamma över att få vara den lilla, lilla skara på omkring 10 000 lyckligt lottade personer som fick ta del av denna gala live. Det var alltså bara att göra som man blev tillsagd, svida upp sig och promenera nådigt över det avstängda torget för att ta sig till sin plats efter en dryg timmes köande. Högdjuren kom naturligtvis klädsamt sist och utan att köa.

Väl på plats bjöds vi på en en fantastisk galakväll med operastjärnor, balettstjärnor, en stor kör och en symfoniorkester. Nedan ser ni ett smakprov på avslutningsnumret ur La Traviata.

Just operan på Arena di Verona är nog det som du verkligen inte får missa när du åker till Verona. Jag är så glad att vi fick till detta vår sista kväll i Italien.

Vår upplevelse
8/10
sv_SESwedish