Uppe på berget finns ingen affär

Det här är del två av fyra. Ni kan läsa del ett här, del tre här samt del fyra här.

En bit in i Härjedalen så börjar landskapet förändras. Dalarnas böljande kullar byts mot branta berg och djupa dalar medans raksträckorna är ytterst få. I fjärran ser man snötäckta toppar som skvallrar om att de till synes höga bergen man åker förbi kanske inte är så imponerade i jämförelse.

Inför resan fick vi lära oss att Härjedalen har den i särklass högsta medelhöjden av all landskap med en lägsta punkt på 230 m.ö.h. Området har Sveriges högsta belägna ort, Högvålen, som ligger på hela 830 m.ö.h. Andra saker som sticker ut är att det till ytan stora landskapet endast har 10000 innevånare.

Det hade varit en väldigt lugn tur sen vi lämnade Dalarna med knappt ett enda möte på vägen och vi började nästan undra om det bodde någon alls i de här trakterna. Detta förändrades dock drastiskt när vi kom in i Funäsdalen där det var fullt av liv och rörelse. Vi åkte vidare mot Tänndalen som kändes betydligt mer gemytligt med ett lugnare tempo och avsevärt färre turister. Till sist kom vi fram till slutdestinationen som var Fjällnäs.

Den lilla byn domineras av sjön Malmagen som ramas in av höga fjäll i alla väderstreck. Ute på en liten halvö ligger Sveriges äldsta fjällhotell med samma namn som byn, dvs. Fjällnäs. Vi var lite slitna när vi kom fram men det var ändå omöjligt att inte bli hänförd av det otroliga vackra läget. Hotellet ligger precis nere vid vattnet och bara några hundra meter bort tonar fjället upp sig. Vi sydlänningar är också vana vid att sjöar ligger på havsnivå men den här sjön följer inte logiken utan ligger istället 782 m.ö.h.

Hotellet startades redan 1882 och de var då pionjärer inom fjällturism då de flesta vid den här tiden ansåg att en sommar i Skåne var exotiskt. Genom åren har de haft både celebriteter och kungligheter som gäster. Ända sedan starten har de haft en ambition att ge en avskalad och äkta upplevelse som kanske kan ses som en hyllning till den svenska fjällvärlden.

Huvudbyggnaden är ganska anspråkslös men välskött och ger en känsla av svunna tiders charmiga pensionat dit de välbeställda åkte för att spendera sina ferier. Strax intill ligger några andra byggnader av mer modernt snitt som innehåller bl.a. premiumrum, spa och konferenslokaler.

Vi kan heller inte låta bli och nämna den vansinnigt mysiga fjällstugan som ligger uppe på fjället. Läs mer om den och våra vandringar runt Fjällnäs här.

Även på insidan får man en varm, skön pensionatskänsla där allt är lugnt och harmoniskt. Ljusa träslag och smakfulla färger tillsammans med en fantastisk utsikt över det vackra fjällandskapet.

På området finns något de kallar Aula Capella, en samlingslokal som används för allt från yoga, bröllop, konferenser, gudstjänster, m.m. och lokalen i sig är tämligen unik både på insidan och utsidan.

På morgonrocksavstånd finns Mii Gullo spa där man kan bada bastu, få behandlingar samt ta ett dopp i den mysiga utomhuspoolen. Det är svårt att inte njuta av upplevelsen med en sådan inramning. Det finns också ett rum där man kan sitta och slappa i sköna solstolar med utsikt över fjället.

Så kommer vi då till maten. Vi förväntade oss lite rustik husmanskost som det oftast brukar vara på fjällhotell eller rättare sagt något i stil med våra turer till Grövelsjön eller Sälen. Vi kan konstatera att vi hade helt fel på ett mycket positivt sätt. Maten på Fjällnäs är på en helt annan nivå än vi vant oss vid på våra fjälläventyr. Det är visserligen tydliga lokala influenser med bl.a. ren, fisk och bär men ändå med en finess och känsla som man kanske främst förknippar med de lite mer avancerade köken.

En annan sak som verkligen stack ut var vinförslagen. Normalt sett brukar restauranger vara lite fega när det kommer till vinpaket mycket på grund av att det skall passa alla men här hade de verkligen inte följt den filosofin. Så gott som alla viner var annorlunda och modiga val som något oväntat passade utmärkt till maten. Hatten av till deras sommelier.

En annan sak som bidrog till pensionatskänslan var att ägarna till Fjällnäs åt middag i matsalen och efter måltiden gick de runt bland borden för att språka lite med gästerna. Vi stötte även på dem vid ett antal andra tillfällen under vistelsen och de verkar vara ett mycket trevligt par som verkligen brinner för sitt lilla fjällhotell.

Utöver de utmärkta middagarna så hade de även en lite speciell frukost. Bufféfrukost är väl i det närmaste standard idag på svenska hotell men här hade man valt en annan väg. Du fick en bricka med nybakat bröd och lite pålägg samt en meny med lite udda men goda frukostval. Ni kan se några av dem nedan men en annan favorit som vi tyvärr inte fick på bild var yoghurt med bär och dulce de leche.

Hur skall man då summera allt detta? Allt var helt fantastiskt! Maten, miljön, servicen och naturen var i en makalös samklang vilket gjort detta till vår bästa upplevelse hittills. Vi har varit på många trevliga ställen genom åren men det här är det första som vi ger tio poäng med god marginal.

Vill ni läsa mer om våra vandringar under vistelsen så klicka här.