Skepp ohoj från vackra Ulvön

Det vanligaste sättet att ta sig till Ulvön är förmodligen med egen båt men då vi kom med bil så fick vi hålla till godo med de färjor som erbjöds. Det finns tre olika att välja på; En som går från Örnsköldsvik och som är mer av en fraktbåt. Den tar ca. två timmar och får färjorna till Polen att kännas som lyxkryssare. Alternativ nummer två är snabbfärjan som tar ca. en timma. Den är något trevligare men det är fortfarande fokus på snabbhet snarare än upplevelse.

Båda dessa färjor går från Köpmanholmen men har du skrymmande bagage som till exempel en cykel eller en större resväska så är det nummer ett som gäller.

Vi tog alternativ tre som är mer av en turistbåt som bara går på sommaren. Den är betydligt mysigare då det är en lite äldre båt med både café och soldäck. Den lägger till vid tre olika hamnar längs med kusten, Ullånger, Docksta, Mjällomslandet och beroende på vilken man väljer så tar turen mellan två timmar och 45 minuter. Det enda negativa med det för övrigt trevliga alternativet är att den inte stannar vid Köpmanholmen och att den bara går en gång om dagen. Det innebär med andra ord att man måste ta samma båt tur-och-retur samt att man är lite bunden till deras något olyckliga tidtabell.

Innan båten avgick så utforskade vi det lilla samhället Docksta. Det är inte en metropol direkt men vem bryr sig om det när en av attraktionerna är Jeltsjes Chokladpraliner. Vår glädje över fyndet övergick dock i besvikelse då de inte öppnade förrän senare på dagen.

När vi vände oss för att gå därifrån så hörde vi en röst från ovan som frågade om ville komma in. Det var som tur var inte högre makter som talade till oss utan ägaren som stod och ropade från ett fönster. Så här efteråt kan man ju undra om det var medlidande eller att han vant identifierade två gottegrisar.

Oavsett så var det ett väldigt trevligt café som drivs av en holländsk familj. De hade precis flyttat sin butik till Docksta och verkade ha storslagna planer för sin tillverkning. Vi provade två olika sorters varm choklad men köpte också med oss lite praliner till båtturen. Det syns inte riktigt på bilden men vissa av pralinerna såg nästan ut som små konstverk. De hade en blank yta med ett sorts skiftande mönster som var väldigt läckert. Dessutom var de riktigt goda så vi ångrade nästan ett vi inte köpt fler. Om ni inte har vägarna förbi Docksta så kan ni beställa pralinerna samt andra godsaker i deras webshop.

Turen ut till Ulvön var lugn och skön. Är man van vid Stockholm eller Göteborgs skärgård så kändes det nästan ödsligt här. Man kan även konstatera att det är mycket mer kuperat här. Vissa av öarna har berg som är flera hundra meter höga vilket skapar en mer dramatisk kustlinje.

Ulvön är delad på mitten men större delen av bebyggelsen och faciliteterna finns på den norra ön. Mellan norra och södra delen går det en liten farled där man även finner Ulvöhamn. När man ser det lilla samhället på håll så ser det väldigt pittoreskt ut och nästan som att tiden stått still.

På bilden längst till höger ser ni Ulvö Hotell där vi bodde. På avstånd så ser hotellet rätt anspråkslöst ut men skenet bedrar då det håller en hög standard på alla områden. Det gäller både standard, service och övriga faciliteter.

Vi var väldigt nyfikna på rummet så vi checkade in direkt vi kom i land. Vi blev verkligen inte besvikna då det var ett ljust hörnrum med fönster på två sidor, stor balkong och vacker utsikt över vattnet. En riktigt trevlig detalj var att det låg en liten gåva med ett meddelande, där de hälsade oss välkomna samt gav en teaser inför kvällens matupplevelser.

Ulvön var större än vi räknat med och det fanns en hel del att utforska. Inne i stan finns bland annat ett gammalt kapell som är utsmyckat av en lokal förmåga som enligt uppgift tröttnade på de kala väggarna och ersatte dem med sina egna högst personliga tolkningar av bibeln.

När surströmmingproduktionen kom igång på allvar och befolkningen ökade kraftigt så byggdes även en riktig kyrka. Den är visserligen inte stor men ändå mysig och i ett fint läge. På vägen upp till kyrkan gick vi förbi en brandstation som även tjänstgör som samlingslokal för surströmmingsakademin.

Nere i samhället finns även ett hembygdsmuseum där vi hittade det episka citatet nedan.

Vad det gäller restauranger får man ändå säga att utbudet är stort för en by med trettio bofasta. Ovan ser ni Bistro Ruben som kanske är det mysigaste stället men då vi redan bokat middag så fick nöja oss med att strosa lite i trädgården.

Nedan har vi Ulvö Hamnkrog som låg nere på bryggan och hade både goda drinkar och utmärkt mat. Vi fick också smaka något nytt i form av friterad kanelbulle. Det kanske inte var så snyggt på bild men riktigt gott.

På bryggan bredvid krogen finns även ett hembageri, flera glasskiosker samt en restaurang, Almagränd.

Runt om i det lilla samhället finns flera vackra och välskötta sekelskifteshus. De är omgivna av relativt orörd skärgårdsnatur och som vi nämnt tidigare ovanligt kuperad terräng. Vi traskade upp på det högsta berget och där finns en liten stuga som förr tillhörde lotsarna men som nu blivit glasskiosk. Som ni ser på bilden så finns det sämre ställen att avnjuta en glass.

Det finns även gott om stigar och vandringsleder runt ön. Den längsta går runt hela ön men vi hittade ingen uppgift hur lång den är. Med tanke på att bilvägen som sträcker sig från Ulvöhamn till Sandvikens fiskeläge är ca. 7,5km, så skulle vi gissa på någonstans mellan 2,5 och 3 mil.

Nu var det dags att göra sig i ordning för kvällens aktiviteter. Då vi hade ett så trevligt badkar så passade vi på att avnjuta en flaska bubbel i badet. Det blev en Louis Roederer Brut Rosé 2015 vilket kändes helt rätt. Ingen av oss hade smakat det förut och det visade sig vara en lyckträff. Bubbel smakar aldrig så gott som i trevligt sällskap och mysig miljö.

Här är en recension på mousserande.se om ni är intresserade av mer info.

Jag får väl helt ärligt erkänna att vi var lite glada i hatten när vi kom ner till restaurangen. Den var mysigt inredd och personalen kändes genuint trevliga utan att bli påträngande. Det var en femrätters meny men då vi har lite olika matpreferenser så blev det något fler rätter.

Maten var vällagad, snyggt presenterad och erbjöd lite oväntade men spännande smaksensationer. Extra plus för att de skapat en meny som kändes förankrad både i den norrländska och den lokala skärgårdens matkultur. De hade även ett utmärkt vinpaket som passade perfekt till de olika rätterna.

Hur summerar man då detta? Bilderna ovan säger allt då det här var vår road trips höjdpunkt med både vacker natur och smakrika upplevelser. Vi åker gärna hit igen men nästa gång skall vi försöka planera tiden lite bättre så man också hinner utforska resten av ön.