Kållandsö, vilken ö!

Som förmodligen redan framgått av vårt förra inlägg om Läckö slott och Naturum så blev vi otroligt imponerade av Kållandsö. Vi hittade en supermysig camping, åt en riktigt god middag på Hvita hjorten och fick en intressant visning av Läckö slott. Kållandsö visade sig dock ha betydligt mer än bara slottet så efter visningen begav vi oss iväg på utflykt.

Vårt första stopp blev fiskeläget Hörviken som är mindre och lugnare än det mer kända Spikens fiskehamn. Här strosade vi runt en stund och tog sedan en lunch på restaurangen Åtta glas nere i hamnen. Det blev en smaskig burgare och pommes med massor av parmesan. Restaurangen har även en glassbar med glass från lokala Klings. Någon glass fanns det dessvärre inte plats för denna gång, vi skulle dessutom vidare.

På Kållandsö är avstånden små och gårdsfiken många så har man inget emot att gå kan man ta sig runt till fots. Det finns många bra leder där man slipper bilvägen. När vi skulle äta middag på kvällen tog vi till exempel en vacker promenad på knappa tre kilometer från Läckö till Spikens fiskehamn. Vill man inte gå finns det också en smart idé som kallas Sista-milen-bilen. Det är som ett mellanting mellan taxi och kollektivtrafik där du kan boka resa mellan olika turistattraktioner runt Vara, Linköping och Skara-trakten.

En tur till Spiken är lite som en tur till Smögenbryggan fast i ett mindre format. Här finns restauranger, rökerier, glassbarer, små butiker och utsikt över vattnet. Spiken är en av Europas största insjöhamnar och är bland annat känd för sin Vänerlöjrom. Varje år arrangeras till och med Löjromens dag för den riktigt nördige.

Spiken kanske inte är något kulinariskt mecka (förutom Vänerlöjromen då) men det är ett trevligt område med många fina uteserveringar med takterasser eller bryggläge. En glass eller ett glas rosé smakar alltid som bäst med lite utsikt.

Framåt kvällen hade det blivit kyligare så middagen åt vi inomhus på restaurang Sjöboden. Restaurangen var bra och av det mer traditionella slaget. Inga överrskningar men gott och vällagat. Så länge som det finns en pavlova på menyn brukar i alla fall Henrik bli nöjd. 🙂

När vi packat ihop vårt tält vid Läckö och skulle bege oss hemåt igen stannade vi till vid Hindens rev. Revet går som en smal udde ca 5 kilometer ut i Vänern för att sedan fortsätta ner under ytan och dyka upp igen på Dalslandssidan där revet kallas Hjortens udde. Under promenaden ut på udden var jag mest förvånad över hur mycket skog det var, jag hade föreställt mig ett stenigt rev ute i vattnet. Även om man hela tiden hör vattnet på båda sidor om sig är det inte alltid man ser det. Revet är som bredast ca 100 meter på sina ställen och det är ganska tät skog bitvis, dessutom skog med alla möjliga träslag. Vi såg till och med ett äppelträd. Trädet växte vid en lämplig fikaplats så frågan är om inte en kastad äppelskrutt för länge sedan kan vara orsaken till detta något otippade inslag i faunan.

Ju längre ut vi kom på revet desto färre träd och mer sten, nu såg man också vattnet på båda sidor om sig. Här hade vi en imponerande utsikt över Vänern. Ett tips är att åka ut till revet någorlunda tidigt på morgonen eller förmiddagen. Vi var där strax före tio på morgonen och vi var nästan ensamma längst ut på revet. På vår väg tillbaka mötte vi dock så mycket folk att det troligen var trängsel längst ut. Vi var därför glada att vi kommit iväg så pass tidigt som vi gjorde.

Slutligen vill jag även passa på att nämna Kinnekulle och det stora naturreservatet som finns där. Kinnekulle får finnas kvar på listan över resmål ett tag till, men vi passade i alla fall på att ta en bensträckare i Hällekis, ett litet brukssamhälle med små butiker och bodar med ditt och datt. Letar du efter något tovat? Då har du kommit rätt. 🙂