Sydtyrolen, en skön mix av tyskt och italienskt

Som utgångspunkt för vår vandringsresa i Dolomiterna valde vi den lilla staden Bolzano som ligger i Sydtyrolen, ganska nära gränsen till Österrike. Vi hade bestämt oss för att göra dagsvandringar snarare än att bära med sig all packning från plats till plats. Bolzano kändes som en utmärkt startplats, en lagom stor stad med cirka 100 000 invånare på behändigt avstånd från Verona och en del andra städer som vi också passade på att besöka. Vädret i Alperna kan ju variera så det är bra att ha en back up-aktivitet på lut om det hällregnar eller snöar. Många som tänker vandra Alta Via-lederna med packning väljer annars att utgå från orterna längre österut så som Cortina och Val Gardena.

Bolzano

Vi utgick som sagt från Bolzano eller Bozen som är stadens tyska namn. Eftersom Sydtyrolen länge var österrikiskt är det en stod del av befolkningen som talar tyska och alla orter och platser i området har ofta både ett tyskt och ett italienskt namn. Kulturen är en härlig mix av tysk ordning och italiensk livsglädje, och för all del, jag har inga fördomar. 🙂 Många italienska städer kan vara en aning bedagade, men norra Italien är ofta lite mer mer välordnat och detta gällde även Bolzano. Det är en vacker stad, dock utan några större kända sevärdheter förutom ismannen Ötzi, en mumifierad grottmänniska som hittades i isen och som har ett eget museum. Från Bolzano utgår ett antal linbanor där du kan ta dig upp till bergen till ett antal kortare vandringsleder. Vi hade dock hyrt bil och gav oss därför iväg till de större områdena bland annat Lago di Carezza, Alpe di Siusi och Merano 2000. Klicka på länkarna för att läsa om våra turer där. Ett tips när du hyr bil är förresten att inte låta dig luras av att hyrbilsfirman ligger i “city center” snarare än ute vid flygplatsen. Samtliga hyrbilsfirmor i Bolzano ligger i ett industriområde en bra bit utanför stan.

Vi bodde på vackra Parkhotel Mondschein som ligger mitt inne i stan, men med en en lummig park som välkomnar gästerna. De har fokus på välmående och erbjuder såväl spabehandlingar som yogaklasser varje dag. Kanske hade det varit skönt för en stel vandringskropp efter en dag ute, men det hanns helt enkelt inte med. På kvällarna ville vi ju ut och upptäcka Bolzano.

Trento

Precis mellan Verona och Bolzano hittar du universitetsstaden Trento som också är huvudort i den italienska delen av autonoma regionen Trentino-Sydtyrolen (Trentino-Alto Adige) där alla tre städerna ligger. Det går smidigt att ta tåget till Trento från såväl Verona som Bolzano, en otroligt vacker tågresa på en knapp timme. När du kommer till Trento känns det verkligen som att du är i Italien på riktigt och här är det fler som pratar italienska än tyska till skillnad från Bolzano där merparten av befolkningen är tysktalande. Staden är ungefär lika stor som Bolzano och även här kan du ta linbanan upp i bergen och njuta av utsikten. Några vänner som bott i staden tipsade oss dock att skippa dessa vyer. Efter våra turer dagarna innan så skulle vi ändå inte bli imponerade fick vi höra. Jag tror dock säkert att det finns mycket att se även runt Trento, men vi valde att stanna inne i centrum.

Gillar du marknader så är Trento staden för dig. Varje dag fylls stora delar av centrum med försäljare som säljer allt från lokala råvaror till kläder och väskor. Troligen ett bra tillfälle att fynda, särskilt för stadens alla studenter, de har ju det sällan särskilt fett. Det blev dock inga marknadsfynd för oss, vi promenerade istället iväg till slottet Buonconsiglio, ett mastodontkomplex från 1200-talet. Promenaden avslutades med ett glas ypperlig Trentodoc i en liten gränd, det lokala bubblet får ju inte missas. Lunchen intogs sedan på café La vie en rose som man nog får säga hade gått “all in” vad gäller rysch och guld.

Merano

Merano är den minsta av de tre städerna och huvudsakligen känd som för sina spaanläggningar och för att vara en av kejsarinnan Elisabeth av Österrikes favoritstäder. Sydtyrolarna är förresten mäkta stolta över sin vackra kejsarinna som kan sägas vara en 1800-talets Lady Di. Naturreservat och parker bär namnet Sisi eller Siusi, som var Elisabeths smeknamn. Annat som Merano är känt för är sina stora äppelodlingar samt sin vinproduktion. Runt om i staden har flera vinproducenter butiker där du kan prova det lokala vinet Meraner Leiten, ett lätt rödvin.

Eftersom vi egentligen var på väg till naturreservatet Merano 2000 gjorde vi bara ett snabbstopp i Merano, men då stan är rätt liten hinner man promenera runt på någon timme. Missa för all del inte den mysiga promenaden som sträcker sig längs floden som går igenom hela stan.

Så vilken av dessa tre städer tyckte vi då bäst om? Svårt att säga, alla städer hade sin egen charm. Trento var definitivt mest italiensk. Här kan du säkerligen också hitta den bästa maten. Bolzano och Merano upplevdes något mer som tyska städer, men med en italiensk touch som var väldigt trevlig. Precis som när man är hemma och inte ser vad man har runt knuten så upplevde jag att vi inte hann se så mycket av Bolzano som vi önskat. Vi var ju hela tiden på väg någonstans. Merano var vackert och hade nära till Merano 2000 vilket är en stor fördel. Jag landar nog ändå i att jag tyckte bäst om Bolzano. Lagom stor, bra utgångsläge för vandring, tysk ordning och italiensk glass. Ta bort en knödel och släng in en pasta så blir jag helnöjd! 🙂

Avslutningsvis vill jag tipsa om Lisa Wine Boutique i Bolzano. Innan vi åkte hem ville vi testa lite lokala viner och gick till den trevliga vinbaren och butiken för att smaka och botanisera. De ordnar inga stela vinprovningar utan Lisa själv och hennes kunniga medarbetare berättar och presenterar viner utifrån dina önskemål. Vi provade flera olika lokala varianter av både röda och vita viner samt ett par mousserande. En mycket trevlig eftermiddag och vi gick därifrån lite fattigare i plånboken, lite rikare i vinkylen och lätt glada i hatten.