Glaskogen visar upp sin bästa sida

Vi bor verkligen i ett fantastiskt land inte minst när det kommer till vår vackra natur. En starkt bidragande orsak till detta är att staten sen lång tid tillbaka aktivt arbetar med att bevara områden i naturreservat. Bildandet av reservat påbörjades redan på medeltiden men var från början mest en sätt för markägaren att skydda sin rätt till jakt. Det var först under 1800-talet som staten började använda det som ett sätt att skydda naturen och den biologiska mångfalden. Vid årsskiftet 2019/2020 fanns det i Sverige över fem tusen reservat med en total areal på nästan fem miljoner hektar. Av den totala arealen ligger ca. 75% i fjällvärlden.

Vad det gäller Glaskogens naturreservat så är det Värmlands största reservat med en areal på 35000 hektar. Det är ett naturskönt område mycket på grund av de många vattendragen vilket också gör det till en populär destination bland kanotister. De största vattendragen är Stora Gla och Övre Gla som sträcker sig genom stora delar av reservatet. Det är för övrigt dessa sjöar som gett reservatet dess namn snarare än glasproduktionen som bedrevs här fram till slutet av 1930-talet.

Mitt i Glaskogen finns Lenungshammar, en liten by med bra parkering, camping och café. Campingen är av det lite enklare slaget där fokus ligger på naturupplevelse snarare än underhållning och aktiviteter. Café Carl däremot har ryckt upp sig ordentligt och erbjuder numera både god mat och italiensk glass. Runt byn sträcker sig Glaskogen med totalt över 30 mil välskötta leder. Det kostar inget att nyttja lederna men vill man gynna stiftelsen som sköter reservatet eller nyttja faciliteterna bör man ändå köpa det mycket prisvärda Glaskogskortet.

Varför är vi då här? Jag hade under flera år funderat på hur jag skulle sälja in det här med tält och vildmark till min fru men gissa om jag blev något paff när hon helt ut det blå frågade om det inte vore trevligt att ta en tur. Då vi fram till dess mest hade besök slott och herrgårdar tänkte jag att det här kan gå precis hur som helst. Sagt och gjort, efter lite planering packade vi en bil full med bekvämligheter och begav oss mot Glaskogen. Jag hade nog aldrig haft så mycket grejor med mig men jag kände att det var nog säkrast att ta med allt som kunde erbjuda lite bekvämlighet i vildmarken. Vi checkade in på campingen och gav oss därefter ut på en av lederna. För de som inte känner oss så kan man lätt tro att brådskan berodde på vildmarkens kall men i ärlighetens namn var det nog snarare de nybakta Artisan-bullarna som krävde en mysig fikaplats.

Efter fikastunden vandrade vi några timmar innan det var dags att vända tillbaka till campingen. Väl tillbaka letande vi reda på en perfekt tältplats med utsikt över vattnet. Det var visserligen en tysk turist i vägen men han såg så sjukt nöjd ut att han bara bidrog till upplevelsen.

Vi firade vårt lyckade lägerbygge med en flaska bubbel. Min plan var egentligen att bjuda på en trerätters meny tillagad över öppen eld men på grund av eldningsförbudet så fick vi istället hålla oss till godo med Café Carl. Det kanske inte blev lika mycket av en vildmarksupplevelse men vi var ändå mycket nöjda då de numera har både god mat och glass. När vi kom tillbaka till tältet hade solen börjat gå ner och vi bjöds då på en makalös solnedgång.

Som alltid visade Glaskogen sig från sin bästa sida. Området kanske inte har fjällvärldens höga berg och djupa dalar eller de stora campingplatsernas utbud men trots det så åker man alltid därifrån med ett stort leende på läpparna. Sverige är fantastiskt!