Gourmethelg på Bjertorp slott

Det har varit fattigt på upplevelser under den senaste tiden och avbokningarna har duggat tätt. Det finns dock alltid en uppsida även med detta då det gör att man verkligen är supertaggad på de upplevelser som faktiskt blir av. Vi har länge velat besöka Bjertorp och som de säger i reklamen; ”Plötsligt händer det!”. Väl där så möts man av en bastant stenportal vilket gör att man direkt förstår att här ryms något annat än den typiska västgötska bondgården.

Slottet har verkligen inget gemensamt med de franska sagoslotten utan har fått sin prägel från de arkitekturideal som var i ropet runt sekelskiftet. Det innebär alltså mycket naturmaterial, linjer som slingrar sig fram likt växter, oregelbundna mönster och allt annat som hänger ihop med jugendstilen.

Arkitekt var Ferdinand Boberg, mest känd för byggnader som NK, Rosenbad och Valdemarsudde. En intressant anekdot är när arkitekten skulle anlitas, så vägrade han att åta sig uppdraget då han tyckte det var en helt befängd idé att uppföra ett slott mitt ute på Varaslätten. Han fick dock tänka om när uppdragsgivaren kom tillbaka och sa att han fick helt fria händer och dessutom obegränsad budget. Vilken arkitekt kan motstå ett sådant erbjudande? Sagt och gjort, arkitekten tog fram ett förslag men stötte direkt på patrull då fru Littorin tyckte att det var ett på tok för litet hus på blott 1226m2. Det löstes dock snabbt genom att arkitekten förklarade att måtten inte var i aln utan i det något nymodiga meter och vips var slottet nästan 60% större, 1954m2. Detta var till hennes belåtenhet och slottet stod klart 1914.

Knut Henrik Littorin kom från en välbärgad familj men valde ändå att ta ett enkelt jobb som kontorspojke i Nobels oljekoncern och blev direkt stationerad i Ryssland. Han var dock en ambitiös ung man och avancerade snabbt inom koncernen. Vid slottets uppförande var han styrelseordförande för koncernen och dessutom norsk konsul i Moskva. När ryska revolutionen inleddes stod inte oljemagnater högt i kurs och han fick fly hals över huvud med bolsjevikerna hack i häl. De hann upp honom men på något vis så hade han under flykten lyckats övertala kusken att de skulle byta kläder. Konsuln undslapp och kusken dog förmodligen som en rik man.

Inredningen i slottet är till största delen av typisk jugendstil. De flesta möblerna är original och designade av arkitekt Boberg som även var en erkänd möbeldesigner. Man kan även se enstaka ryska influenser som troligen härstammar från paret Littorins tid i Ryssland.

Slottet har två sviter som tidigare var paret Littorins respektive sovrum. Vi bodde i herr Littorins rum och det är som ni kan se på bilderna inrett i mörka träslag samt temafärger i guld och grönt. Vad det gäller fru Littorins rum är det betydligt ljusare med mycket marmor samt färger i rött och vitt. En intressant detalj i rummen är att från herr Littorins badrum finns det en liten anonym dörr in till fru Littorins sovrum. Det verkar ju som en praktisk lösning för en nattlig rendezvous.

Vad det gäller konsulns rum så gillade vi verkligen valvet med de dolda skjutdörrarna samt den vackra kakelugnen. Lite synd att man inte kunde elda i ugnen då det var ganska svalt i rummet. Allt var nytt och fräscht men det kändes ändå som de renoverat med varsamhet och eftertanke för att bibehålla den ursprungliga känslan av rummet. Precis utanför sviten fanns det också ett imponerande biljardbord som enligt uppgift väger två ton.

Efter ett par glas champagne på rummet så var det dags för vistelsens höjdpunkt, en åtta-rätters chefmeny. Utöver de åtta rätterna hade de också valt ut sex viner som passade utmärkt till maten. Vi får väl helt ärligt erkänna att vi hade förväntat oss lite mindre glas men så var inte fallet vilket kanske gjorde att man i slutet av måltiden inte riktigt uppfattade nyanserna i upplevelsen. Man kan inte vara annat än imponerad när man ser en dukning för en sådan middag.

Vad fick vi då på tallriken? Ni kan se beskrivningen nedan och sammantaget var all mat mycket god och snyggt presenterad. Vinerna passade också utmärkt till rätterna vilket verkligen sätter pricken över i. Om vi måste välja ut en rätt så blir det tartaren som var exceptionellt god med smaker som verkligen gifte sig med varandra. Apropå att gifta sig, så var vi lite extra glada att de valt en Chianti Classico till oxkinden då det fick oss att minnas vår underbara bröllopsresa till Chianti-regionen. Utöver den goda maten var det utmärkt service och avslappad stämning. Vi diskuterade just det där vad bra service är för något och konstaterade då att en väldigt viktig aspekt är att personalen känner av hur mycket uppmärksamhet gästen vill ha så att det blir på en lagom nivå. Inte för mycket och inte för lite. Här var det på en perfekt nivå för oss.

En kul detalj var att mitt i måltiden så stod en ung kille bredvid kyparen och tittade lite försynt på oss. Vi var nog lite dimmiga av allt vin för det tog ett tag innan vi förstod att det var kocken som kommit ut för att fråga oss om allt smakade bra och om vi var nöjda. Det var en trevlig touch och något som visar på ett genuint intresse för att gästerna skall ha det bra. Det var extra roligt att de hade valt att satsa på en så ung kock som heller inte var stereotypen för hur en gourmetkock förväntas se ut.

Efter måltiden släpade vi oss tillbaka till rummet, mätta, nöjda och kanske lite ovanligt glada i hatten. Det tog ca. 4,5 sekunder att somna i den sköna sängen. På morgonen knackade det på dörren och utanför stod en kypare med en välfylld frukostbricka. Det kändes väldigt lyxigt att bli serverad frukost på rummet. Alla dessa små detaljer var verkligen något som förhöjde upplevelsen. En trevlig välkomstfika när man anlände, champagne samt tryfflar på rummet och inte minst den utmärkta frukosten. Allt sammantaget gjorde verkligen att man fick en upplevelse i konsul Littorins fotspår.