Vulkaner i Oslos gröna lugna

Det här är del två av tre. De andra inläggen kan ni läsa här och här.

Vi hittade en rundtur lite av en slump som de kallar “Alternative Culture and Street Food Tour” och det visade sig vara en lyckträff.

Turen börjar med en promenad genom Oslos gröna lunga som fått sitt namn av det grönområde som löper längs med Akerselva. Älven är ca. 10 km lång, med start vid Maridalsvannet i Nordmarka och utlopp i Oslofjorden. Förr i tiden utgjorde älven en viktig kraftkälla för stadens industrier men det ledde även till att vattnet blev otjänligt av alla föroreningar. På 80-talet bestämde man sig för att sanera området och det är idag en vacker miljöpark med inte mindre än 22 vattenfall och 23 broar.

Kvar finns också en del av de gamla industribyggnaderna. Mest utmärkande av dem är kanske Vulkan Jernstøberi som byggts om till Mathallen, Oslos första saluhall. Ombyggnaden var en del av ett upprustningsprojekt för att få liv i stadsdelen och som resulterade i vad de kallar “en liten by i byen, et sanselig univers og levende møtepunkt for mat, kultur og opplevelser”.

Det är med andra ord stort fokus på kultur och mat men det finns även andra saker som t.ex. nordens första Scandic-hotell som är helt självförsörjande på energi, klubbar, butiker, bostäder i alla dess former samt House of Nerds… 🙂

Turen var också fylld med intressant och lite annorlunda fakta om området. Vi fick t.ex. lära oss varför katolska kyrkan verkade för att förbjuda korvförsäljning och hur staden finansierade ett större projekt för street art för att folk i den fattiga stadsdelen skulle ha något vettigt att göra. Något oväntat fick de på köpet en samling unik och spännande konst. Det lade även grunden för de många konstnärer och kulturarbetare som finns i stadsdelen. Innan Grünerløkka blev ett hipsterområde hade det varit så ruffigt att taxibilarna inte vågade åka dit och folk avråddes att vistas ute efter mörkrets inbrott.

Vi fick även lära oss att om man i Norge ockuperar ett hus i tjugo år och ingen under den tiden gör anspråk på fastigheten så övergår rätten till ockupanten. Huset i början av inlägget är ett exempel på detta. Det var för övrigt en väldigt frispråkig guide och de lite mer färgstarka berättelserna får vi kanske spara till ett annat forum eller om ni själva tar turen… 😉

Utöver diverse konstprojekt så finns även ett spännande husprojekt för studenter där de byggt om en gammal silo till billiga lägenheter. På den nedre bilden ser ni även den tillhörande gården, Nedre Foss, som förr var ett lantbruk men som numera istället huserar restaurang, café, vinbar, bryggeribar, cocktailbar samt mikrobryggeri.

Uppe på en del av husen finns ett annat projekt som syftar till att skapa bättre förutsättningar för bin genom ängsblommor och bikupor. Nedan ser vi bikuporna på Dansens Hus som har både konserter och dansföreställningar av hög internationell klass.

Efter vi gått igenom den spännande stadsdelen så började själva provsmakandet. Det började med Oslos äldsta korvkiosk, Syverkiosken. Här serverades en traditionell norsk korv med lompe, dvs. ett tunnbröd gjort på potatis. Allt inklusive korven var utifrån eget recept men pga. lokalens beskaffenhet så hade de lejt ut själva korvstoppandet till ett lokalt slakteri.

Till korven fick vi Tøyen-Cola som är vad de kallade demokratisk cola, eller om ni så vill open source cola. Vad de menar med detta är att receptet finns allmänt tillgängligt både på flaskan och på nätet så vem som helst med rätt ingredienser kan göra sin egen cola. De berättade också om att producenten hade varit i trubbel några gånger. Dels i en rättstvist över namnet Jallasprite som Coca Cola Company tyckte var ett intrång på deras varumärke men också i spridandet av konspirationsteorier om runt Covid-19.

Näst på tur var Cocoa Café som utger sig för att ha Oslos godaste choklad. Den var onekligen väldigt god men då vi inte hann testa riktigt alla chokladställen så vågar vi inte lova att det är den godaste. Man fick även fri tillgång till toppings vilket vi såg till att utnyttja. Det var ett riktigt mysigt ställe som även såg ut att ha goda maträtter och kakor.

Guiden fick även med sig en trave inplastade papptallrikar som vi inte riktig förstod vitsen med förrän vi kom till en närliggande park. På tallrikarna fanns några norska specialiteter som vi fick ta del av. Det är något oklart om det var en belöning eller straff. Det bjöds bland annat på valcarpaccio, renhjärta, Gamalost frå Vik, men även några lite mer ordinära smakupplevelser som rökt lax, två sorters salami och kumminost. Helt ärligt trodde jag aldrig smaken från Gamelosten skulle försvinna… 🙂

Haralds Vaffel var ett ställe som från början drevs från ett fönster i hans lägenhet. Det var dock inte speciellt uppskattat av hyresvärden så efter fyra år av kontroverser så skaffade de sig en riktig lokal. De var vad vi förstod minst lika kända för sitt provokativa flöde i sociala medier som främst riktade sig mot att driva med kungahuset. Vi såg några exempel på deras animationer som de publicerar och man kan kanske förstå att kungahuset inte är helnöjda. Ägaren fick för ett antal år sedan en officiell titel av regeringen, minister över norsk våffelkultur. Det gjorde honom till Norges yngsta minister genom tiderna.

Vi var något skeptiska till våfflorna när vi hörde vad de pryddes med, gräddfil, sylt och brunost. Det visade sig dock vara en ypperlig kombination. Brunosten var lite som att ha kola på våfflan och allt det söta bröts av fint med den lite syrliga gräddfilen. Mycket gott!

På vägen hem hittade vi ytterligare en supermysig gata mitt i centrala Oslo och det blir nog en utmärkt summering av vår känsla och upplevelse. Oslo är verkligen en stad som har en spännande överraskning bakom varje gathörn. Det gamla möter det nya i en härlig blandning och man har verkligen ingen aning vad man kommer stöta på härnäst. Mer om detta kan ni läsa i våra två andra inlägg om Oslo som ni finner här och här.