Efter gårdagens makalösa tur till Alpe di Siusi var vi sjukt peppade för en ny vandringsdag. Våra något slitna apostlahästar krävde dock en liten respit så vi började dagen med ett besök i den vackra spastaden Merano. Ni kan läsa mer om det här.
Efter stadsbesöket tog vi oss vidare till den närliggande linbanan, som var av en lite annan modell än de vi åkt dagarna innan. Här var det istället stora vagnar som rymde 30 personer och gick enligt en fast tidtabell. Turen tog en stund och det kanske mest spännande var varje gång vagnen skulle passera en stolpe vilket genererade ett ordentligt “gung” och ett efterföljande “ooooiiiiiiiii” från alla resenärerna.
Som namnet antyder så är detta område en del av natura 2000 och nog kan man se att våra EU-slantar nyttjats väl. Otroligt välskötta vägar snarare än leder och alla tänkbara faciliteter utan att för den skull förta naturupplevelsen. Det är också betydligt färre turister här vilket var skönt efter det mer populära och välbesökta Alpe di Siusi.
Det bedrivs ett aktivt jordbruk i området vilket gör att vissa delar är inhägnade men det är ingen direkt begränsning då det fortfarande är mer än 100 km leder tillgängligt. När vi planerade för turen sa jag lite trött “Det där området är nog bara en panoramatur för turisterna som vi gör på en kvart” men det visade sig vara helt fel då det kan tillfredsställa vilken vandrare som helst.
Jag kan inte låta bli och nämna korna, igen. Man springer på dem hela tiden och de ser verkligen ut att ha ett skönt liv. De betar fritt och lullar runt i sakta mak vilket måste vara optimalt om man är ko. Jag får också känslan av att de tillhör en ras som inte har avlats så hårt då de verkligen ser ut som kor snarare än deformerade matmonster. Utöver utseendet så är det anmärkningsvärt vilken skillnad det är på de produkter som produceras av deras mjölk. Vi rekommenderar verkligen att ni testar någon av dem då det finns en mängd mjölkprodukter som är helt unika för regionen.
I området finns även en mängd bäckar som gör det än mer bildskönt. Man kan tänka sig att många konstnärer blivit inspirerade av det här landskapet.
Vi kunde förstås ha publicerat hundra bilder men för att inte tråka ut er har vi valt ut en liten selektion av de fantastiska berg och dalar vi upplevde. Det är nästan så man blir lite avmätt efter några dagar i Dolomiterna då det verkligen är vackert var man än vänder sig.
I det här området fanns det “bara” 17 refugios men även om det räckte gott och väl så var kanske den största skillnaden att de flesta hade tysk mat snarare än italiensk. Vi skriver lite mer om skillnaderna från söder till norr i det här inlägget. Utmattade efter en lång vandringsdag däckade vi i ett par solstolar och blev belönade med lite glass och ytterligare en hänförande vy.