Ned i fjordenes land der tunnelene bor

Efter den makalösa upplevelsen uppe på Sognefjell kände vi nästan att det var lika bra att åka hem då det omöjligt kunde bli bättre än så. Det var dock tur att vi åkte vidare då vi fortfarande hade massor med spännande upplevelser att se fram emot. Ni kan läsa mer om vår resa här.

Nere på havsnivå får man återigen se det vackra blågröna vattnet. Det ser helt overkligt ut och kanske något som känns mer som Medelhavet snarare än något i Norden. Vi fick lära oss att det tydligen finns två anledningar till detta. I vissa områden, t.ex. Geirangerfjorden handlar det om en alg som vid blomning skapar det närmast självlysande vattnet. I andra områden handlar det om mycket små kalkstenspartiklar som bryter solljuset. Oavsett anledning är det väldigt vackert att se på.

Längs med hela sträckan mellan Skjolden och Sogndal ser man en ändlös räcka av dessa fjordar, sjöar och floder. Vägen slingrar sig längs med vattnet men den är inte direkt gjord för omkörning så det bildas långa köer efter de fotosugna turisterna. Lokalbefolkningen är kanske inte helnöjda med detta… 😛

Strax efter Sogndal ligger Kaupanger som utöver en känd kyrka och har Amlasandens Fjordcamping. Vi ramlade på den lite av en slump men det var verkligen en lyckokast då vi både fick vacker utsikt och fint väder. Det senare var något vi inte var bortskämda med på den här turen.

Ni kan läsa mer om själva campingen här.

Vi hade det så bra i Amla att vi övervägde att stanna en natt till men till slut beslutade vi oss ändå för att åka vidare. Nästa etapp erbjöd ett svårt val. Vi kunde välja ytterligare en vacker men slingrande turistväg över Aurlandsfjellet eller så kunde vi ta Lærdalstunneln, världens längsta vägtunnel. Valet föll på tunneln då vi kände att våra nerver behövde återhämta sig lite efter Geiranger och Sognefjell.

Tunneln är verkligen ett galet bygge. Det tog fem år att bygga den nästan 25 kilometer långa tunneln och den totala kostnaden landade på en knapp miljard. Det måste ha varit ett helt enormt projekt men ändå otroligt prisvärt om man jämför med andra liknande tunnelprojekt som kostat det tiodubbla eller mer.

Det kan ju också vara så att de fått mängdrabatt på tunnlar. När man åker genom Norge får man uppleva en helt osannolik mängd tunnlar. Vi åkte genom hundratals tunnlar under vår tur och fick då chansen att uppleva alla tänkbara varianter. Långa, korta, uppför, nedför, breda, smala, under havet, i serpentin, med rondeller, ja det var till och med ett par som snurrade nedför på samma sätt som en spiraltrappa. Det är nog bara ett land med oljepengar som skulle ha råd till allt detta då det måste ha kostat enorma summor.

Vid en plats var tunneln så smal att de löst det genom att byta färdriktning en gång i halvtimmen. Vi hörde dock en skräckhistoria om några andra som lydigt stått och väntat och när det till slut blev deras tur fick de möte i tunneln då de från andra hållet trodde trafikljuset var trasigt… 😛

Till skillnad från 99% av alla turister valde vi inte vägen över Flåm utan den via Geilo och Hardangervidda. Även här är det en turistväg mellan Haugastøl till Eidfjord. Vi var kanske mest imponerade av början och slutet på sträckan, alltså mellan Vassabygdi och Hol samt Vøringsfossen och Eidfjord.

(Är du norrman, hoppa över detta stycke.) Vi var inte så värst imponerade av Hardangervidda. Det är ju lite av en norsk nationalklenod men vi kände nog att det mest var mil efter mil av samma sak. Det kanske berodde på det dåliga vädret, att vi precis kom från ett otroligt spektakulärt område eller helt enkelt att det är lite för likt det vi är vana vid på hemmaplan.

Oavsett anledning åkte vi ganska snabbt förbi. Den största sevärdheten på sträckan, Vøringsfossen, var delvis stängd för renovering så vi hoppade över även den. Med andra ord en transportsträcka men ändå lite synd att vi skippade vackra Flåm till förmån för det.

Efter ”vidda” började vi leta efter en plats att övernatta på. Valet föll på Myklatun Camping vilket var ett utmärkt val. Vilken otroligt vacker plats!! Inklämd mellan bergen med utsikt över en liten fjord så var det verkligen en dröm. Även bilden längst upp i inlägget kommer därifrån. Vi tog säkert hundra bilder här men här är några av dem. Vill ni läsa mer om själva campingen kan ni göra det här.

Den slingrande vägen längs med fjordarna fortsatte och en bit bort från Eidfjord fick vi uppleva en helt ny typ av tunnel. Först var det en tunnel med flera rondeller, när vi såg ljuset och trodde vi körde ut så kom man direkt ut på en gigantisk bro som sträckte sig mellan bergen. På andra sidan bron kom man återigen ner i en tunnel. Verkligen imponerande! På bilden nedan kan ni se hela bygget på lite avstånd.

Vårt sista stopp innan Bergen var Voss, eller Vossevangen som det står på vissa ställen. Högst oklart om det är olika saker eller samma men de verkar använda de båda namnen helt slumpmässigt. Voss är hur som helst en väldigt trevlig stad med lite större utbud än de flesta byar vi åkt igenom under vår trip. Staden ligger naturskönt vid en liten sjö och är omgiven av berg. Man kan med fördel ta den lilla linbanan upp på en av topparna för att få en fin vy av området. Utöver detta noterade vi en ovanligt stor mängd konditorier vilket passade oss alldeles utmärkt.

Valet föll på det personliga och extremt färgglada Munngodt – Frk. Engsbråten. Man skall bli glad när man kommer in på ett café och den känslan fick man verkligen här. Utöver mycket goda kakor och utmärkt kaffe så har de även hemgjord glass och presentförpackningar. Ägarna var också sjukt trevliga så vi satt och pratade med dem en stund.

Nere vid vattnet ligger en vacker kyrka som har en gudomlig utsikt… 😉 Vi gillade verkligen stadskärnan då både läget och utbudet var utmärkt. Att de även hade goda kakor ger alltid ett extra plus för Rendahls.

Tågsträckan till Bergen anses vara en av världens vackraste och vi kan verkligen förstå varför. Spåret går parallellt med vägen och det är ett sagolandskap hela vägen. Det sammanfattar nog vår känsla och upplevelse av Norge på ett bra sätt. Det är lite som ett fantasiland som man bara trodde fanns i sagorna.

Nu bär det av till Bergen, vilket ni kan läsa mer om här.