Vandring i Fjällnäs och Tänndalen

Det här är del tre av fyra. Ni kan läsa del ett här, del två här samt del fyra här.

Den första fjällturen gick upp på Malmagsvålen. Den är en så kallad guldtur vilket är rekommenderade leder som är extra väl underhållna och skyltade. Utöver de vi beskriver i detta inlägg så finns det sju stycken till i närområdet. Ni kan läsa mer om dem samt övriga leder i Funäsfjället här.

Turen var 8 km och erbjöd en fin blandning av fjäll, skog samt vackra små sjöar. Den var lite lagom kuperad vilket gav en skön start på vår vandringsvecka. Vi tog en genväg genom skogen rakt ovanför hotellet för att komma till leden men det var väldigt blött och snårigt så vår rekommendation är att ni istället går ett par hundra meter söderut längs landvägen då ni kommer direkt in på leden utan krångel.

På toppen fanns även en fjällstuga där man med fördel kan ta en fikastund med fin utsikt.

Tur två var något improviserad då vi på grund av vädret egentligen hade tänkt stå över vandring och istället utforska byarna runt omkring. Stärkta av en ’bubbel waffel’ så fick vi plötsligt energi och inspiration till att bestiga Svanåkläppen som är strax under tusen meter hög.

Turen börjar med att man går upp för en hyfsat brant skidbacke, följt av en halvmil längs fjällsidan och avslutas med en klättring upp på själva kläppen. Klättring är kanske ett starkt ordval då det egentligen är en vanlig vandringsled hela vägen upp men i 25 sekundmeters vind så blev det ändå lite av en strapats.

Man kan gå samma väg tillbaka när man väl nått toppen men vi följde istället leden ner till Svansjön och fortsatte där längs vattnet. En fin tur som till största delen består av fjäll men även vacker utsikt över Svansjön samt kringliggande berg. Turen var drygt 9 km från parkeringen men då gick vi också en omväg så räkna med ca. 8 km. Även detta var en guldled.

Man skall alltid sträva efter mot nya höjder så tredje dagen blev det därför en guldled vid Lillskarven. Leden erbjuder utöver själva toppen, en gammal ruin kallad Andersborg, gamla gruvhål samt en våffelstuga.

Man har två alternativ från fjällparkeringen: Antingen fokuserar man på slingan med våffelstugan vilket blir ca. 6 km eller så siktar man på toppen som är samma slinga med en avstickare på totalt 2 km. Själva slingan är väldigt lättvandrad och den enda utmaningen är att acceptera våffelpriserna. Det finns även gott om rastplatser längs med slingan så glöm inte att ta med fika.

Vad det gäller avstickaren så är den lite tuffare då man på en relativt kort sträcka tar sig upp till 1224 m.ö.h. Utsikten från toppen är dock väl värd mödan så vi kan verkligen rekommendera den.

Den sista vandringsdagen var vi lite oeniga om vart vi skulle ta oss mycket på grund av vädret men det löste sig på ett utmärkt sätt. Vi blev av en slump serverade frukost av en fjällguide som tipsade oss om att den finaste turen på fjället går till sjön Bolagen. När vi därefter precis hade fått in alla vandringsgrejor i bilen sprang vi på en av ägarna som försåg oss med både nyckel till deras fjällstuga samt kod till toan. Just då värderade vi kanske främst toakoden men det skulle visa sig att även stugan var en guldklimp.

Turen startar vid fjällparkeringen strax under Svansjökläppen och går sedan längs med fjällsidan nästan hela vägen fram. Om man bortser från den sista kilometern så är turen väldigt flack men man bör hålla sig en bit upp på fjället då det är väldigt sankt närmare sjön. Det här hade tydligen varit en guldtur förut men på grund av renskötseln i området så hade de varit tvungna att ta bort alla markeringar och spångar. Det var dock inga problem att hitta och det vara egentligen bara stigen ner till sjön som vara lite klurig att få span på.

Landskapet var bedårande vackert. Höga snöklädda toppar, fjällsjöar och inte minst en kargt men grönt täcke där emellan. Vi passerade också en renskötarstuga som såg väldigt dramatisk ut mot den mörka himlen.

Sen var det där med vädret. Det började över förväntan med strålande solsken men vi hade inte kommit mer än en kilometer när regnmolnen började torna upp sig. Det började först smådrissla men gick ganska snabbt över i ett ihållande regn och kraftig blåst. När vi höll på och letade efter stigen ner till vattnet så var vi nästan på väg att vända tillbaka då vädret verkligen inte var speciellt trevligt.

När vi var som mest frusna och precis kommit över sista krönet ner mot sjön så får vi syn på den mysigaste lilla fjällstuga man kan tänka sig. Den ligger helt ensam nere vid sjön och har en helt overklig utsikt över de norska och svenska fjällen. Det var onekligen tur att vi inte vände om då vi i så fall hade missat den bästa upplevelsen på hela resan.

Väl inne i stugan så har man en välskött rustik interiör med en gammaldags vedspis, ett välutrustat kök samt ett tiotal bäddar. Ute på gården finns både bastu, båt och utedass så här går det verkligen ingen nöd på besökaren. Då vi var lite frusna så fokuserade vi på att få upp lite värme i stugan och när väl den började sprida sig och lunchen dukades fram så började livsandarna att återvända.

Vi blev kvar i stugan en bra stund då det var så mysigt men till sist var vi tvungna att släpa oss hemåt. Vädret hade verkligen inte blivit bättre men efter den här upplevelsen var vi stärkta både i kropp och själ vilket gjorde turen tillbaka betydligt lättare. Turen är totalt 12 km från fjällparkeringen. Som ett alternativ till detta kan man ta roddbåten direkt från hotellet och på andra sidan sjön sen gå rakt över fjället till stugan. Den turen är lite kortare men då får man och andra sidan en betydligt brantare stigning.