När vi var på väg ner för de värsta serpentinvägarna mot Geiranger så ploppade det där citatet av någon outgrundlig anledning upp i mitt huvud. Det kanske var en stressreaktion över att som ny husbilsägare ratta den breda kolossen ner för en alldeles för brant och smal väg. När man för ett ögonblick kände att nu flyter det ändå på så fick man möte av en turistbuss vilket snabbt fick upp stressnivån igen. Har dock en viss känsla av att stressen mest handlade om ovana då Trollstigen och vägarna ner mot Geiranger ändå är rätt hanterbara jämfört med många andra vägar i Norge.
Stressad eller ej så bör man ändå ta många stopp på den här sträckan. Dels för att pusta ut men också för att njuta av den makalösa utsikten. Det är verkligen vackert och sen några år tillbaka har de även försett sträckan med massa flådiga rastplatser som tillför ett extra värde. Vägen är för övrigt en så kallad turistväg, alltså en väg som Statens Vegevesen valt ut som extra sevärd för turister. Det finns totalt 18 såna här vägar och just den här sträcker sig från Sogge bru till Langvatnet.
Ni hittar våra tidigare inlägg här: Del 1, Del 2 och Del 4.
Precis innan man börjar nedfarten till Geiranger hittar man en vacker utsiktsplats kallad Ruinen, den kanske inte är riktigt lika spektakulär som Ørnesvingen men samtidigt är det alltid gott om platser att parkera och dessutom behöver man inte ta några risker för att svänga av. Vi tycker ändå att utsikten var rätt ok även här… 😉
Vi hade egentligen tänkt övernatta på Geiranger Camping, men det var mer eller mindre bara en stor parkeringsplats vilket gjorde att vi åkte vidare upp på andra sidan, mot Vinje Camping. Det här var något helt annat, en supermysig camping fördelad på ett antal etage och med fantastisk utsikt över hela fjorden. Det var också lite speciellt att campingen låg precis bredvid Grinddalsfossen vilket gjorde att man hörde ett avkopplande vitt brus från vattenmassorna som passerade. Ni kan läsa mer om själva campingen här.
Vi var lite tveksamma till att promenera ner till Geiranger längs den smala serpentinvägen men det visade sig att de byggt en utmärkt promenadstig längs med forsen. Det var mååååånga trappsteg men ändå en väldigt trevlig tur då det var vackra vyer längs med hela sträckan.
Själva Geiranger stad var kanske inte någon favorit. Läget är förstås otroligt vackert men själva staden är mer eller mindre en theme park för kryssningsbåtarna vilket i praktiken innebär att stan till största delen består av souvenirbutiker och krims-krams. Det finns dock undantag som t.ex. Geiranger Sjokolade med sin hemgjorda tryfflar med allsköns lokala smaker som blåbär och jordgubbar men lite mer udda varianter som brunost och öl… 😛
Det finns inget ont som inte har något gott med sig och en fördel med den stora mängden turister är att det fanns ett oväntat stort restaurangutbud för en liten norsk by. Vi hade till och med lite svårt att välja men landade till slut i Brasseri Posten som serverade en makalöst god middag och gott vin.
När vi vaknade på morgonen såg vi att ett ännu större kryssningsfartyg var på väg in i hamn och det blev vår signal för att åka vidare. Även om vi inte var så imponerade av turistiga staden så var det här ändå en en otroligt häftig upplevelse. Var man än vände sig var man omgiven av skogsbeklädda toppar och mellan dem en bedårande fjord som skulle passa in i vilken fantasyfilm som helst. Helt magiskt med andra ord. Vad vi just då inte visste var att nästa del av resan skulle bli ännu mer imponerande…