Lugna Sogndalstrand, där tiden har stått still

Efter besöket i Stavanger och Ølberg åkte vi vidare längs med kusten. Då det varit lite av resans tema så valde vi även här en turistväg som går från Bore till Flekkefjord. Den här vägen hade en helt annan karaktär än de tidigare och det var verkligen skönt att kunna slappna av lite mer då många av de tidigare inte hade varit nyttiga för hjärtat. Ni kan läsa läsa mer om dem i våra andra inlägg, bland annat här.

Tyvärr var det bara första halvan närmast Bore som var lite lugnare men mer om det längre ner…

Vårt första stopp var i det pittoreska Sogndalstrand. Det förefaller som tiden har stått still här och bortsett från lite ledningar och trottoarpratare så kunde det lika gärna ha varit juli 1824. Allt var otroligt välskött här och man kan nog tänka sig att det är ganska hårda regler för vad man får och inte får göra med sin fastighet. Oavsett så var det verkligen mysigt att traska runt här.

Efter en liten promenad hittade vi ett hotell och värdshus som såg riktigt trevligt ut. Det var viss språkförbistring mellan oss och den unga personalen men vi lyckades till slut beställa en fisksoppa som var fantastiskt god. Så här efteråt tror jag egentligen de försökte säga att det var fullbokat men just då var vi hungriga och dumma turister vars undermedvetna valde att inte förstå norska. Det är för övrigt något vi noterat att personer under 30 har väldigt svårt att förstå svenska. Över 30 är det sällan problem men de yngre ser ofta ut som levande frågetecken. Det var någon som sa att det beror på att förr var alla norska barnprogram på svenska men nu för tiden är de på norska. Har ingen aning om det är sant men det är i vilket fall en anmärkningsvärd skillnad mellan generationerna.

Även runt byn är det otroligt vackert. Då det är ett gammalt fiskeläge så finns det förstås en hamn men också en liten å som fullbordar bilden. Det här är speciellt tydligt på startbilden för det här inlägget.

Mätta och rofyllda såg vi fram emot en fortsatt lugn tur till Flekkefjord men tji fick vi. När vi minst anade det så kom plötsligt de värsta vägarna på hela resan. Det var inte bara att de var slingriga och smala, de hade dessutom uthängande klippor som gjorde att man inte kunde köra ända ut med ett högt fordon.

Allra värst var det runt Jøssingfjord där vägarna slog knut på sig själva och på vissa ställen kändes det nästan som man såg sin egen bakdel i kurvan. Med tanke på att vi innan resan intalat oss att området runt Geiranger var värst så var det nog tur att vi inte började med den här sträckan för då hade vi kanske vänt och åkt hem igen.

Trots att vi är lite nya på det här med husbil hade vi lyckats undvika tråkiga incidenter, men mot en tysk som körde mitt i vägen räckte det inte ens med nybörjartur. Som tur var upptäckte han sitt misstag men det var lite för sent vilket resulterade i två ”bonkade” backspeglar. Det blev ingen större skada men det var ändå lite trist då vi nästan var hemma.

Missödet till trots så kunde vi inte låta bli att beundra det vackra landskapet. Väldigt olikt det vi upplevde i de norska fjällen men ändå speciellt och nästan lite overkligt.

Utmattade kom vi till sist fram till Flekkefjord. I den lilla sommarstaden finns vad som har blivit framröstat till årets ställplats så valet var vi skulle bo var enkelt. Det är lite kul att kommunen själva driver den och de hade dessutom gjort en grej av att locka besökarna till staden så att de inte bara skulle sitta och trycka på ställplatsen. Bland annat arrangeras stadsvandringar som utgår från ställplatsen.

Ni kan läsa mer om ställplatsen här.

Under femton- och sextonhundratalet gjordes en hel del affärer med Nederländerna och många holländare valde därför att bosätta sig i staden. Det blev till sist ett ”Dutch Quarter” som än idag är ett välbevarat område med massa vackra trähus. Mitt i området finns också Grand Hotel som såg riktigt mysigt ut, och vad vi förstår så har de även stans bästa restaurang, Grand Gastro.

Det vackra området slutar i en liten hamn där många av de nybyggda husen hade egen brygga. Det kanske inte framgick av bilderna men staden är omgiven av vatten och det känns som att sjöfart varit viktigt både historisk och idag. Det märks att staden är en populär sommarstad med alla sina båtar, husbilar och restauranger.

Något vi aldrig lär oss är att alla butiker har stängt på söndagar. Hemma är man bortskämd med att alltid kunna handla mat men i vårt kära grannland får man helt enkelt gå på restaurang om man glömt att köpa mat på lördagen. Det gick dock ingen nöd på oss då vi hittade Tollboden bakeri, ett bageri som bjöd på stenugnsbakade pizzor och mackor. De lär inte vinna några priser för sin effektivitet men det var ruskigt goda pizzor.

Vad gör man då en solig kväll i en stad där allt är stängt. Ja, man har givetvis en egen fudgeprovning i husbilen. Sötsakerna hade inhandlats i Bergen och det var hög tid att göra slut på dem innan de blev alldeles tôrra och tråkiga.

En fin del av vår tripp och en del av landet som vi säkert kommer tillbaka till då det ändå ligger förhållandevis nära till soliga Karlstad. Just den här kvällen så lyste dock solen allra starkast i lilla Flekkefjord vilket gav oss en vacker avslutning på dagen.