Kan man förbereda sig för allt?

Vi har båda rätt blå personligheter vilket kanske blev ännu mer uppenbart när vi startade den här bloggen. Ibland planerar vi resor år i förväg och fram till själva avresan är det mycket research och anteckningar, både för att känna till bakgrunden men också för att inte missa något väsentligt när man väl är på plats. När man sen kommer hem så återupplever man allt igen när man tillsammans försöker minnas allt man hittat på. Man kan tycka vad man vill om sätt att resa detta men för oss har det inneburit att vi dragit ut på resan, så att en veckas resa blir till en två månaders upplevelse, både för och efter själva turen.

Mitt i allt detta fick vi för oss att skaffa husbil och sen dess försöker vi resa lite mer spontant. En av de absolut största fördelarna med husbil är just att man inte behöver göra så detaljerade planer då man egentligen kan åka dit man känner just för stunden, eller för den delen där det är bäst väder. Vi har än så länge inte riktigt lyckats omfamna detta fullt ut men för varje tur vi tar så kommer vi lite närmare detta nya sätt att tänka och resa.

Just den här turen var dock lite extra svår att inte planera i detalj då vi haft den på att-göra-listan långt innan vi skaffade husbil, ja egentligen så länge vi varit tillsammans. Det var kakbak, nya fina skyltar, tvättande och fejande men också installation av lite smarta lösningar för att göra turen mer bekväm. Mer om det sist nämnda i ett senare inlägg.

Mitt i förberedelserna fick vi dock en tragisk påminnelse om att man inte kan planera för allt och att man inte kan ta något för givet i livet, inte ens hur mycket tid man har. En nära vän tills oss gick bort och det får en verkligen att tänka på vad som är viktigt i livet. Det är alltid ledsamt när någon man känner helt plötsligt inte finns mer men det är extra tufft när det drabbar någon som inte ens kommit halvvägs i livet. Vi övervägde att ställa in resan då ingen av oss var speciellt sugna på att resa, men till sist bestämde vi oss ändå för att åka en vecka senare snarare än att ställa in helt.

När vi väl kom iväg hade det hunnit bli midsommarafton vilket resulterade i en sillunch på en rastplats och när vi stannade för natten blev det en lite mer seriös middag. Det behöver absolut inte vara Varma Koppen och snabbmakaroner bara för att man är på tur.

Vi brukar ju prata mycket om slowcation och att inte sitta i bilen mer än två till tre timmar om dagen men skall man ända ner till Alsace är det nog svårt att hålla det tempot då semestern hinner ta slut innan man hunnit fram och tillbaka. Det blev till sist en kompromiss med cirka sex timmars körning per dag ner till Frankrike och därefter ett lite lugnare tempo. Det är nog många som tycker att det är korta pass men för oss är det långt då det innebär att vi måste ignorera hundratals spännande skyltar längs med vägen.

Första stoppet blev mysiga Villa Maria Garden i Helsingborg. Vi hittade det av en slump och man skulle nog kunna kalla det en eremitplats, fast utan det omotiverat höga priset som dessa platser oftast är befattade med. Dessutom är det en lugn och vacker plats med en helt osannolikt grön trädgård. Som ni ser på bilderna är det nästan som att bo i någon form av svensk regnskog.

Ni kan läsa mer om själva ställplatsen på vår andra sajt, knapptstyrfart.se.

När vi väl installerat oss och utforskat närområdet var det dags för midsommarfirande. Dagen till ära hade vi inhandlat lite senap- och honungsmarinerad pluma från Holy Smoke, som för övrigt ligger bara någon mil från där vi stannat. Ni kan läsa mer om dem i vårt förra inlägg som ni hittar hier. Det här med att grilla på turen är något som vi båda uppskattar då det både är enkelt och gott. Man kan dock med små medel göra upplevelsen så mycket bättre. Skippa campinggrillen, ta med en termometer, köp lokalproducerat kött eller hantverkskorv och vips har man en fantastik måltid var man än befinner sig.

En annan midsommartradition är Pavlova, alltså maräng, grädde, någon form av god sås och färska bär. Min personliga favorit är den varianten vi gjorde i år med hemgjord lemon curd och svenska jordgubbar. Mums!! Jag tror dock Eva föredrar den med choklad men det är väl som man säger; When life gives you lemons… 😉

Kvällen innan hade vi ignorerat ett problem som nu visade sig vara lite större än vi trodde. Vår Truma gick inte att starta utan gav bara ifrån sig ett irriterande felmeddelande, E653H. Så ingen värme och inget varmvatten. 😛 Vi kom dock fram till att det måste finnas serviceverkstäder även i Frankrike och drog därför vidare.

Missödena fortsatte när vi kom till Malmö. Vi skulle bara in snabbt för att köpa den torx-nyckel som krävdes för att komma åt Truman och på vägen ut sa jag något i stil med; Att få gå på en riktig toalett inför en långtur är värt tio gånger mer än vad verktyget kostade. Jag tror högre makter hörde oss för när vi kom ut till bilen satt en parkeringsbot som var på kronan tio gånger så mycket som inköpet. Det visade sig att de som (troligtvis) enda köpcenter i Sverige hade parkeringsavgift på sin parkering. Givetvis vårt eget fel som inte kollade men samtidigt något oväntat då ett av de främsta argumenten när butikerna flyttade ut från städerna var just att det fanns gott om utrymme för fri parkering.

Vi valde att ta landvägen den här gången, kanske främst för att färjorna är så galet dyra med husbil. Det pratas mycket om att bron är dyr men har man ett avtal med Øresundspay så kostar det bråkdelen av båten och dessutom slipper man allt krångel på och av färjan. Tidsmässigt är det heller ingen större skillnad då man swishar igenom Danmark på nolltid.

När vi tagit oss förbi Hamburg var det dags för nästa övernattning. Vi hittade Campingplatz Imbrock vilket normalt sett inte borde vara något för oss då det är en rätt stor campingplats. Det som trots allt gjorde den till en riktigt trevlig plats var att gästplatserna, alltså för de som inte har säsongskort, var i egna små gläntor och det kändes därför som man bodde på en liten naturcamping snarare än något annat. Nedan finns också den första av många frukostbilder.

Je kunt meer lezen over de camping zelf hier.

Dagen efter fick vi lära oss ett nytt tyskt ord, stau, alltså ordet för trafikstockning. Det är många som pratar om autobahns förträfflighet men jag måste ändå säga att under semestertider har jag väldigt svårt att se några större fördelar. Vägarbete, olyckor och inte minst det otroligt ryckiga tempot som kommer av att alla kör i olika hastigheter vilket skapar stopp hela tiden på allt mellan några minuter till flera timmar. Vi hade sex timmar bilväg från Imbrock till Strassburg men trots att vi kom iväg hyfsat tidigt så hade vi inte kommit mer än halvvägs när vi insåg att det skulle hinna bli natt innan vi kom fram.

Snabbt googlade vi fram något i närheten och hittade det för oss helt okända Sankt Martin i Pfalz. Här fanns en vingård med ställplatser vilket kändes som något för oss. Vi såg fram emot att återigen kunna använda vårt pappaskämt, Vad fals? Är vi i Pfalz? Det här slet vi nästan ut på vår cykeltur genom Moseldalen som ni kan läsa mer om hier.

När vi började närma oss Sankt Martin så började landskapet förändras och sädesfälten fick ge vika för vinrankorna. Det kanske delvis berodde på att vi lämnat autobahn bakom oss men den vackra platsen fick all stress och oro att klinga av.

Ställplatsen vi var på väg till drivs av Winegut Schreieck, en vinproducent som har ett brett utbud av typiska tyska viner som Spätbergunder (pinot noir för resten av världen), Gewürztraminer, Riesling och sekt men även många andra varianter.

När vi väl parkerat bilen så insåg vi vilken otrolig plats det här var. Ställplatsen ligger på baksidan av deras anläggning och är supermysig. De har planterat massa vinrankor, blommor samt buskar och det är utsikt över den lilla byn. Lägg till det nya, fräscha faciliteter och en vinkyl. Ja, ni läste rätt, ställplatsen har en vinkyl där man kan förse sig själv. Det här var verkligen en höjdare till ställplats. Ni kan läsa mer om den hier.

De har även en trevlig butik i anslutning till produktionen och på andra sidan kvarteret finns ett showroom där man kan testa deras viner i olika former av provningar. Vi fick inte chansen att kika på rummen men vad vi förstår på hemsidan så har de även ett vinhotell där man kan boka en avslappnande och lärorik vinweekend.

Vi kände att vi var tvungna att köpa en flaska som minne och det blev en deras lite bättre Rieslings. Vi var dock lite skeptiska till kvaliteten då den bara kostade €10 men det visade sig vara ett riktigt fynd då den var mycket god.

Vi var vrålhungriga efter en lång dag och gav oss direkt ut på stan. Vilken otroligt trevlig liten by! Det var visserligen mest tyska restauranger, men vi hittade även en liten italienare som var mer vad vi kände för just då. De serverade två utmärkta rätter och riktigt goda lokala viner.

När vi satt där och njöt av hela upplevelsen så kändes det som att minst hundra kilo lyfte från våra axlar. Vi slappnade äntligen av fullt ut, kunde släppa våra missöden och insåg att vi nu har fyra veckor av semesterupplevelser att se fram emot.

Efter maten tog vi en promenad genom byn och konstaterade då återigen vilken mysig och fridfull plats det är. Det känns nästan overkligt att den kan ligga så nära autobahn, som med sin betong och stress är så långt man kan komma från detta harmoniska lilla samhälle. Vi kan verkligen rekommendera ett besök för alla som passerar förbi. Även vi kommer garanterat tillbaka då det är en riktig pärla.

Efter en god natts sömn fick vi en vacker morgon med frukost i det gröna. De föregående dagarna hade varit lite av en känslomässig berg-och-dalbana men efter det fantastiska Sankt Martin kan nu semestern börja på allvar.