Ett hotell med själ i vackra Udaipur

Det här är femte delen om vår resa till Indien. Här kan ni hitta del ett, två, tre, fyra, sex, sju och åtta.

I Mumbai och Jaipur valde vi kedjehotell som visserligen höll hög standard men som samtidigt var lite själlösa. Det gjorde att vi hade stora förväntningar på hotellet i Udaipur som vi medvetet valt för dess unika karaktär. Vad vi dock inte hade en aning om var att vi skulle bli en del av ett gigantiskt konstprojekt som vida överträffade våra förväntningar.

När vi kom till Udaipur var vi nog lite slitna av alla intryck som Indien gett oss så långt. Landet är verkligen fantastiskt spännande med alla sina dofter, ljud och myller av människor men det gör också att man lite matt efter ett tag. Det som iallafall fick mig över gränsen var sista kvällen i Jaipur när vi inte lyckades få tag i en Uber. Efter att ha väntat en bra stund på att någon skulle ta vår körning så fattade vi det inte helt genomtänkta beslutet att ta en auto rickshaw istället. Turen tog närmare en timma med oavbrutet tutande, avgaser, dofter och inte minst en ständig känsla av att oj, vilken tur att vi inte blev mos under den där bilen. Vi kom fram till sist, helt ledbrutna och trötta men samtidigt glada att vi överlevde.

På det viset var Udaipur en skön omväxling. Staden är känd som Asiens Venedig och är med indiska mått mätt en liten lugn stad med endast femhundratusen innevånare. Läs mer om staden i kommande inlägg.

Redan när vi kom till hotellet förstod vi att det här skulle bli en speciell upplevelse. Huset byggdes till en adelsman och läkare som även var medlem av det kungliga hovet i Mewar. Det är något oklart vad som hände efter han lämnade jordelivet men när den nuvarande ägaren tog över hade huset stått övergivet en tid. Det vanligaste nu för tiden är att behålla utsidan som den såg ut när huset byggdes och att sen modernisera insidan men istället valde ägaren att satsa enorma pengar på att anlita lokala konstnärer för renoveringen. Målet har som vi uppfattade det inte varit att återställa till originalet utan snarare att fylla huset med stilar och verk som är typiska för regionen.

Exemplen ovan är pågående arbete men det finns även ett antal spektakulära rum som är färdiga. Kul att de till skillnad från den nordiska vitt och fräscht vågar använda “lite” färger.

Utöver de handmålade rummen användes även mängder med andra tekniker som är typiska för regionen. När man ser det på avstånd kan man kanske tro att det maskintillverkade replikor av de mer kända verken men när man kikar närmare så inser man att allt är handgjort. Visserligen kopior men likväl handgjorda, vilket ger ett mer genuint intryck.

När det kommer till själva rummet så var det av lite enklare snitt men rent och fräscht vilket ändå är huvudsaken. Man hade nog med lite god vilja kunnat kalla den för en juniorsvit då rummet även hade en liten alkov med vacker utsikt över vattnet.

Uppe på taket finns en trevlig uteplats med utsikt över staden, kanalerna och sjön.

Vi var lite skeptiska till restaurangen då den såg lite provisorisk ut men det visade sig att de lagade utmärkt indisk mat och vi var mer än nöjda de gånger vi åt här. Det enda som man möjligtvis skulle kunna klaga på var att vid frukosten så var det tämligen kylslaget vilket krävde både tröja och jacka för att man inte skulle frysa. Det är säkert en helt annan sak på sommaren då temperaturen är mycket högre.

Allra längst uppe i huset finns en solterass där man kan njuta av solnedgången. Vi fick även en utmärkt mojito som ytterligare förhöjde upplevelsen. Startbilden är också tagen från terassen.

Sen har vi det här med servicen. Jag tror aldrig vi blivit så väl omhändertagna som på det här hotellet. De lade verkligen ner hela sin själ på att vi skulle ha det så bra som möjligt. De kanske inte hade lyxhotellets professionalitet men det ersattes istället med ett väldigt genuint och personligt engagemang. Det var allt ifrån att de följde med för att visa oss vägen till olika sevärdheter till att de fixade allt mellan himmel och jord.

Vi lärde även känna en väldigt trevlig kille som studerade till att bli miniatyrmålare. Den här tekniken är något som är väldigt typiskt för regionen. Vi fick lära oss att de som är fullärda tydligen bara har ett enda borst på penseln för att de skall kunna måla de osannolikt små detaljerna. Hans lärare var för övrigt en av de som renoverade hotellet. I senare inlägg från City Palace kommer vi visa fler exempel på miniatyrmålning. Han gav oss också en väldigt speciell guidning genom staden där vi fick se lite mer av de delarna som turister kanske inte hittar till själva.

Det kanske bästa exemplet på deras vilja att hjälpa oss var när vi skulle på en middag till Leela Palace. Precis innan vi skulle ge oss iväg så öppnade sig plötsligt himmeln. Det var visserligen bara några hundra meter bort till bryggan där båten gick men med finkläder så kändes det ändå som lite av en utmaning. Vi övervägde att skjuta på middagen men till vår räddning kom ägaren. Han lotsade oss mellan färgburkar och målardukar till en bakdörr. Vi försökte förklara att även om vi kunde utnyttja hans genväg så kunde vi inte gå genom spöregnet. Han sa dock att vi skulle ta det lugnt och inte oroa oss vilket visade sig vara en bra strategi då han fixat så att vi kunde kliva rakt in i en rickshaw från bakdörren. Han hade även ringt vakterna vid båtbryggan vilket nog var tur då jag inte tror att så många av deras gäster kom med den här typen av fordon. Föraren trodde nog inte vi var kloka men det är ändå kul att se lite respektabel ut när man skall på finkrog.

Enda sättet ta sig till hotellet är som ni säkert redan listat ut med båt. Det är en imponerande syn man möts av när man rundar den lilla udden och får syn på själva hotellet.

På avstånd ser allt gammalt ut men när man kommer närmare inser man att alla material är moderna och att väldigt lite av det gamla finns kvar. Istället för renovera varsamt så har man ersatt allt med nytt.

Då detta var sista kvällen på vår resa så ville vi göra något speciellt. Vi hade sjukt höga förväntningar både på miljö och mat men det blev tyvärr en stor besvikelse. Det kändes som de bara fokuserade på yta och det fanns verkligen inget genuint eller speciellt. Maten var tämligen medioker vilket ytterligare sänkte betyget. Vi låter kanske ruskigt bortskämda men med tanke på att det var den i särklass dyraste måltiden på hela resan och dessutom femstjärnigt lyxhotell så borde man ändå kunna förvänta sig en högre nivå.

Vi tycker att vår upplevelse visar på vikten av att lägga lite själ och engagemang i det man gör. Vi skulle alla dagar i veckan välja Bloom Boutique framför Leela Palace oavsett pris. Med tanke på att det senare dessutom är tre till fem gånger så dyrt så tycker vi det är självklart vilket man skall välja.

Bloom Boutique är ett av de absolut mest minnesvärda hotell vi bott på och vi rekommenderar alla som vill ha en personlig och unik upplevelse att ge det en chans.