Vi besöker Jaipur, den rosa staden

Efter ett par dagar i Mumbai tog vi flyget till Jaipur som ligger i regionen Rajasthan strax norr om Mumbai. Jaipur är med indiska mått mätt en något mindre stad med “bara” drygt 3 miljoner invånare och mest känt för alla sina vackra slott och tempel, samt för sitt konsthantverk. Vi spenderade fyra dagar här innan vi sen tog oss vidare till Udaipur. Första dagen firade vi Henriks födelsedag med ballongfärd och lyxkrog. En riktig höjdardag som du kan läsa om här. Är du nyfiken på Udaipur så kan du läsa om vårt häftiga hotell här och om vår sightseeingtur där vi bland annat besökte Monsoon Palace här.

Jaipur kallas även för den rosa staden eftersom den 1876 målades rosa för att välkomna dåvarande prinsen av Wales, senare Edvard VII, till staden. Varför föll valet av färg just på rosa? Den officiella beskrivningen är att rosa är färgen för gästfrihet och välkomnande, medan den inofficiella förklaringen är att det helt enkelt var den färg man råkade ha i tillräcklig mängd vid tillfället för det kungliga besöket. Oklart vilken av dessa två beskrivningar som är den korrekta, effektfullt blev det i alla fall. Inne i gamla stan hittar du det som kanske mest förknippas med Jaipur, Hawa Mahal, eller Vindarnas palats. Här kan du läsa om när vi besökte Hawa Mahal och Amber Palace.

Mina förväntningar på Jaipur var nog att det skulle vara en rätt mysig stad med vindlande gränder i gamla stan. Sanningen är att det är en rätt kaosartat stad med helt galen trafik. Filmen ovan är ett exempel när det ändå var rätt lugnt. Dock ska sägas att jag är otroligt imponerad av alla trafikanter, att det inte är fler trafikolyckor är för mig ett mysterium. Bilisterna och riksha-förarna är helt fantastiska på att manövrera sina fordon i trafiken med ibland bara några centimeters avstånd till nästa fordon. Själv hade jag inte klarat mig en minut utan att krocka. Något som jag saknade var att det inte direkt går att promenera runt i staden utan det är bil eller riksha som gäller. Vi använde oss mycket av Uber som funkade riktigt smidigt. Det kan dock vara värt att tänka på att även om avstånden ibland är korta, så kan det ta lång tid att ta sig någonstans på grund av den täta trafiken.

Tur är då att det ändå finns platser där det råder ett någorlunda lugn. Ett stenkast bort från den rosa gamla stan ligger Central Park som är en lugn oas i allt trafikkaos och tutande. Här finner du bland annat Indiens första och största flaggstång, jag har tyvärr glömt flaggans mått, men den var gigantisk. I närheten ligger också Albert Hall Museum, inspirerad av Victoria and Albert Museum i London och som inrymmer skatter från Rajasthans historia.

Trots att Jaipur är en stor turiststad så var vi nästan de enda västerlänningarna här. Vi fick höra att turismen inte riktigt kommit igång sedan pandemin och att det i huvudsak är inhemska turister som besöker stan. Vi stack därför verkligen ut, jag som blond och Henrik som lång. Alla var otroligt nyfikna på oss och ville ta kort tillsammans med oss eller intervjua oss till sina bloggar. Det ska dock sägas att ingen var påträngande utan alla var vänliga och väldigt hjälpsamma så att vi skulle ha en så bra vistelse som möjligt.

Ingen har nog missat att vi är riktiga kaffeälskare, men i Indien var det chai som gällde. Överallt vill folk bjuda dig på chai. En väldigt trevlig tradition, men man är ju som västerlänning lite feg och fundersam över huruvida mjölken verkligen är pastöriserad och om kannan är diskad i rent vatten. Här gäller det väl faktiskt att försöka hitta någon slags balans mellan att vara hövlig och ta emot en kopp och ibland helt enkelt skylla på att man precis druckit en chai. Samma är det med all mat egentligen, man får så många tips innan resan om att man ska inte äta det ena eller det andra, man ska sprita besticken och så vidare. Lite sunt bondförnuft och en gnutta tur får allt råda. Njut av maten, men kanske inte riktigt av allt. Inse att det inte är särskilt hövligt att torka av porslinet med handsprit på restaurangen och håll tummarna för att det går bra. Ett tips kan också vara att ha lite luft i schemat för de fall man ändå behöver en dag med lite lugnare tempo eller en eftermiddag på hotellrummet.

En dag då vi önskade ett något lugnare tempo tog vi oss strax utanför stan för att kolla in det vackra Jal Mahal Palace som ser ut att flyta på Man Sagar Lake. Slottet är tyvärr inte öppet för besökare utan man får njuta av det på avstånd från strandpromenaden som också har en rätt kul marknad med ditt och datt. Som ni ser kan man till exempel hamna mitt i en dansföreställning. 🙂

Vi spenderade eftermiddagen på altanen på fridfulla Trident Hotel. Vi var för tillfället lite trötta på indisk mat och lustigt nog serverar alla femstjärniga hotell både burgare och pizza. Det är inte alltid det finns så mycket annan västerländsk mat att tillgå, men just dessa två finns nästan alltid. Denna dag passade det dock oss utmärkt att knapra på en pizzabit och lyssna på ljudet av fåglar.

Som jag skrev tidigare har alla varit vänliga, nyfikna och intresserade. En dag började vi prata med en man som höll på med dockteater. Han bjöd hem oss till sitt lilla hus i den mer nedgångna delen av stan. För att vara helt ärlig så gick vi båda och funderade över om det var nu som vi skulle bli rånade eller vad vi egentligen skulle råka ut för. Våra fördomar kom dock på skam då vi möttes av en hel by full av glada barn som ville bjuda på chai och kakor, och som var väldigt nyfikna på oss. Vi fick en liten föreställning och som ni ser ovan fick även jag vara med. Vad tycker ni, har jag någon talang för dockteater? 😉

I ett kommande inlägg ska jag berätta mer om Vindarnas palats och Amber Palace. För den som vill veta mer om Jaipur och Rajasthan vill jag också tipsa om Rajasthan Tourism, en riktigt bra sida med massor med tips om vad man kan se och göra i Rajasthan.