Som två fågelholkar genom Alpe di Siusi

När vi skriver våra inlägg så är den största utmaningen att sammanfatta en upplevelse på ett någorlunda kortfattat sätt. Man måste utlämna en massa detaljer då texten annars blir alldeles för lång. I det här fallet var det dock inte texten som var problemet utan snarare den stora mängden bilder. Vi tog flera hundra bilder och merparten av dem var tillräckligt bra för att platsa i vilket inlägg som helst. Var man än vänder sig så är det galet vackert och det känns nästan som man drabbats av ett sorts kroniskt fotofilter… 🙂

Vi skrattade för övrigt gott när vi gick igenom bilderna och hittade den ni ser ovan. Det är så starka färger och kontraster att det ser ut som jag sitter framför en fond eller i ett rum med en sån där gräslig fototapet som var så populär under 80-talet.

Det här del fyra om vår resa till Dolomiterna. Ni kan läsa del 1, del 2, del 3, och del 5 här.

Alpe di Siusi, eller Seiser Alm som tyskarna kallar det, är världens största “alpäng” och den sträcker sig över hela 56 kvadratkilometer (!?!). Den lägsta punkten är 1600 meter och den högsta 2958 meter. Som vi nämt tidigare är det enklast att ta linbana upp till platån och sen vandra därifrån. Då vi bodde i Bolzano så valde vi den som utgår från Seis am Schlern men det finns flera andra alternativ om man kommer från norr eller söder.

Det finns inte mindre än 450 km med vandringsleder och även en mängd liftar vilket sammantaget gör att man kan spendera flera dagar på att utforska det här området. Till höger på kartan kan ni också se det område vi skrev om i förra inlägget med bland annat Lago di Carezza.

Det märks verkligen att man är på hög höjd då man i minsta lilla uppförsbacke blir andfådd. Väl uppe får man dock sin belöning med helt magiska vyer. Vi började med den västra delen, Puflatsch, som har en behaglig stigning på ca. 400 meter fördelat på en dryg mil. Det kanske låter konstigt att jag inte anger en mer specifik sträcka men det var faktiskt något vi reagerade på att de aldrig satte ut distansen, varken på kartor eller skyltar. Däremot fanns det tidsuppskattningar från en skylt till en annan men det känns som de var något godtyckliga då tempot varierar mycket från person till person.

I området finns bortemot 50 refugios och på den här först lilla turen till Puflatsch hann vi med både en apfelstrudel på Arnikahütte och en lunch på Bergrestaurant Puflatsch. Jag kände mig ovanligt modig som testade knödel för första gången. Kanske inte någon favorit men med lite mer kryddor och varför inte en liten vitlöksklyfta så har ändå maträtten potential. Efter maten hittade vi några löjligt sköna solstolar med en rätt hyfsad utsikt så en snabblunch blev istället till en lång vinlunch.

Då knödeln (och kanske vinet) satt sina spår, valde vi att ta liften upp till toppen på den östra sidan. Väl uppe hittade vi en ny refugio som serverade utmärkt Sachertårta. Alpenhotel Panorama var en av de första ställena som etablerade sig här uppe och de gjorde sig ett namn under 1800-talet, delvis på grund av deras mekaniska “slädar” som tog besökare upp för berget. Under 1900-talet byggdes här också bergets första skidlift vilket ytterligare förstärkte hotellets betydelse.

Mitt under fikan drog det in betydligt mörkare moln och då vi tänkt vandra ner för berget fick vi sätta lite fart. Takten ner för berget ökade stadigt då molnen såg allt mer hotfulla ut. När väl det första regnet kom var vi nästan uppe i något form av jogg men det lönade sig då himlen öppnade sig precis som vi kom in i turistcentret längst ner.

Sammantaget var det en helt fantastisk dag både när det gäller vädret och upplevelsen. Jag har väntat i 20 år på att besöka Dolomiterna och efter en dag som denna känner jag att det överträffade förväntningarna med råge. Det här är utan konkurrens den häftigaste naturupplevelse jag någonsin upplevt. Jag rekommenderar alla att besöka Dolomiterna minst en gång då det är ett minne för livet. Hade de bara kryddat knödeln så hade det tveklöst blivit en tia… 🙂

Det här del fyra om vår resa till Dolomiterna. Ni kan läsa del 1, del 2, del 3, och del 5 här.